Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1869, sida 1

Högländare n.x) Roman af Baldnin Möllhausen. (Fri ofversättning af Sigfrid Nyberg.) ANDRA DELEN. — Jag uthärdar det inte, det öfverstiger mina krafter, hviskade han sakta. Men derefter flög likasom en hemsk blixt öfver hans ansigte, hans kinder glödde och ett hånskratt ljöd genom rummet. — Förbannelse öfver den listige skurken, pustade han i höjden af sitt raseri, — förbannelse öfver min egen otymplighet, öfver min hand, som ej förde knifven säkrare! Ha, en lycklig stöt, och jag hade för alltid varit befriad från honom. Men det är inte för sent ännu; jag måste återfå mitt själslugn, annars gör denna eviga själsspänning, denna eviga fruktan för honom mig vansinnig, — nej — ännu är det inte för sent! Hans mun skall tystas innan han talat, — om jag också sjelf skall gå under dervid. Om jäg blott blir fri, moder, — ja då, min goda, ömma mor, skall du bli nöjd med din son och ej längre klaga öfver hans kalla väsen. Åter hänskrattade han likasom för att bortjaga de oroande bilder, som alltjemt trängde sig på honom. Dessa utbrott af ett förfärligt hat tycktes emellertid gifva honom ny fattning. Han kastade sig på soffan och hans anletsdrag jemnades; helsans friska färg återkom, och sedan han derefter gått fram SS ) Se H.-T. N:o 90.