V. Spindeln anbringar sitt nät. Medan Fortesquieu Mac Ivor bemödade sig att i ensamheten återvinna det lugn, som hade öfvergifvit honom under hans samtal med modern, egde i en annan del af huset ett samtal rum, hvilket, ehuru vida skiljdt från det mellan moder och son förda, dock stod i nära sammanhang med den sistnämnde. Whiteleaf, den sluge advokaten, hade nemligen begagnat det gynnsamma tillsället för att utforska Dougal och förskaffa sig en noggrannare föreställning om den unge lairdens förflutna lif. Han betviflade visserligen ej, att han i Dougals person hade en listig höglandsröfvare framför sig, men han hoppades äfven att det skulle lyckas honom att genom slugt framställda frågor aflocka honom vinkar och anmärkningar, hvilka, i förening med Fortesquieus egendomliga väsen, kanske skulle bidraga att förskafla honom en inblick i lairdens hemliga planer. Han tycktes hafva fördjupat sig i läs