Vidare godkände kamrarne bevillnings-utskottets i dess betänkande angående stämpelpappersafgiften gjorda hemställanden, hvarigenom, bland annat, beslöts, att vid redogörelses afgifvande för på kredit emottaget stämpelpapper, vare sig till försäljning eller till användande i och för utöfningen at embete eller tjenst. den redovisande eger att, såsom ersättning för möda, skrifmaterialier, postporto m. m., beräkna sig till godo, i Stockholm samt i länsresidensstäderna 3 och i öfriga städer samt å landsbygden 4 procent af det försålda eller använda beloppet af stämpelpapper. Utskottens verksamhet. Statsutskottet. Samtliga vid innevarande riksdag väckta motioner om statsbidrag till enskilda jernvägsanläggningar hafva blifvit afstyrkta af utskottet, som i detta afseende hemställt, att riksdagen måtte besluta att uti skrifvelse anhålla, det K. M:t måtte pröfva, dels hvilka jernvägsanläggningar må anses för utvecklingen af landets industri mest af behofvet påkallade under den närmaste tiden af 12 till 15 år, samt den ungetärliga kostnad, hvartill deras anläggning kan antagas uppgå, dels lämpligaste sättet att befordra deras utiörande genom ett eller fiera enskilda bolag, vare. sig genom direkt anslag till belopp af högst 1. af anläggningskostnaden eller på annat sätt; samt att K. M:t derefter behagade till nästkommande riksdag aflåta framställning i ämnet, äfvensom att riksdagen måtte till K. M:ts disposition anvisa 25,000 rdr för bestridande af de härmed förenade kostnader. EK. M:t proposition om ett anslag å 6,000 rdr, att under innevarande år utgå för anställande af naturvetenskapliga undersökningar i sammanhang med en tillämnad expedition med ett at flottans fartyg i Atlantiska hafvet, är af utskottet tillstyrkt. I anledning af dels K. M:ts proposition, angående förändring i sättet för räntans och kronotiondens utgörande, dels åtskilligal enskilda motionärers framställningar i fråga om grundskatternas kapitalisering och aflösning, har utskottet beslutat hemställa, att riksdagen utan afseende å de enskilda motioner, som innefatta från K. M:ts proposition i ämnet afvikande förslag, måtte för sin del besluta, att med upphäfvande af kongl. kungörelsen den 11 Maj 1855, angående sättet för grundräntors och kronotiondens utgörande, följande må blifva stadgalt: 1. Ränta af hemman och lägenheter, som nu är bestämd i vissa persedlar, att lösas efter markegångspris, så ock den kronotiondespanmål, hvilken nu likaledes efter sådant pris bör lösas, skall, vare sig att nämnda ränta och tionde är kronan behällen eller för särskilda ändamål indeldt och anordnad, omsättas i penningar efter beräkning af medelvärdet mellan 1834—1853 årens medelpris samt års medelmarkegångspris och med detta värramgent utgöres, hvarvid kronotionden, der den icke finnes vara för alltid faststäld, skall beräknas till det mått och i de sädesslag, med hvilka den sednast utgått, dock med rättighet för tiondetagare eller tiondegifvare, som härmed icke åtnöjes, att inom 1870 års slut begära tiondesättning i laga ordning. Vid denna omsättning i penningar af ränta och kronotionde iakttages, att med undvikande af brutna öretal, hvad som öfverstiger ett halft öre uppföres till ett öre och det som är under eller till och med ett halft öre, uteslutes. 2. Indelta och anordnade räntor ech tiondeanslag, med undantag af militie-, civiloch ecklesiastik-boställens räntor samt af sådana, som äro påförda hemman och lägenheter af hvilka något besvär i stället utgöres, indragas tiil statsverket emot ersättning medelst statsanslag i penniagar, som intilldess annorlunda biifver förordnadt eller innehatvare af ränteoch tiondeanslag förklarar sig nöjd med godtgörelse efter det i första punkten omförmälda tjugoåriga medelpris, utgå till belopp motsvarande de indelta och anordnade räntornas och tiondeanslagens värden efter årligt medelmarkegångspris. Embetsoch tjenstemän, hvilka, enligt fullmakter eller konstitutorial, tillträdt indelt lön utan skyldighet att ingå på den genom k. kungörelsen den 11 Maj 1855 vidtagna förändring i sättet för grundräntors och kronotiondes utgörande, samt icke sedermera velat desamma sig underkasta, skola, om icke de sjelfva, derom hörde, annat medgifva, af statsverket tillhandahållas deras indelta löner på lika sätt och vilkor, som de nu ega att desamma af ränteoch tiondegif-. vare bekomma. 3. Godtgöreise för sådana indragna räntor och tiondeanslag, som åtnjutas i och för fullgörande af något besvär, eller äro anordnade till presterskapets aflöning eller till kyrkors underhäll, skall utbetalas vid uppbördsståmman i den ort, der hemmanet.: hvilket besväret åligger, är beläget, lönen utgår eller kyrkomedlen uppbäras. Ersättning för andra indragna räntor och tiondeanslag utanordnas fråu landtränteriet i det län, inom hvilket räntan eller tionden utgöres, till löntagare med ena hälften inom den 15 Februari och med andra hälften inomBSden 15 Maj, och till öfriga innehafvare af dylika anslag inom sistnämnda dag hvarje år. 4. Innehafvare af ränteoch tiondeanslag bibehållas vild hittills åtnjuten ersättning af statsverket för upphörandet af rättigheten så väl att utfordra nämnda anslag in natura som att af ränteoch tiondegifvare uppböra forsellön, då lösen med penningar egt rum; och skall följaktligen sådan försellönsersättning, beräknad till 8 öre rmt kubikfoten för råg eller korn och 6 öre samma mynt kubikfoten för hafre, årligen från landtränteriet i länet utanordnas, för att ränteoch tiondetagare tillhandahållas i sammanhang med den godtgörelse, som, till följd af ränteoch tiondeanslagens indragning till statsverket, dem tillkommer. 5. Der enskildt verks privilegier hindra genomförandet af ifrågavarande omsättning i penningar samt indragning till statsverket af indelt och anordnad ränta eller kronotionde, skall, i den mån förändringen ej kan ega rum, tillsvidare och intilldess hindret varder lagligen undanröjdt, förblifva vid de stadganden, som i afseende å sådant verks rätt gälla. 6. Vid skattläggningar, som ske efter år 1870, skola, jemte iakttagande af föreskriften i kammarkollegii kungörelse den 1 Juni 1855, den åsatta persedelräntan och kronotionden omsättas i penningar efter det ovanför bestämda medelvärdet emellan 1834 —1853 årens medelpris samt 1862 års medelmarkegångspris. 7. Hvad som nu är vordet stadgadt kommer att tillämpas vid utgörandet af 1871 års kronoräntor och tionde samt derefter framgent, och skall jemväl i allt vara gällande för presternas i jordeboken upptagna utlagor. 8. Denna författning inverkar icke på beskaffenheten eller utgörandet af de räntor, som med frälse rätt egas eller af sådan tionde, som åtföljer patronatsrättighet i vissa församlingar eller under annan särskild eganderätt innehafvas. Vidare har utskottet hemställt, att riksdagen vid anmälan af sitt beslut i anledning at förberörda proposition måtte anhålla, det K. M:t täcktes föreskrifva, att de embetsoch tjenstemän, hvilka hädanefter utnämnas till sådana befattninsar, med hvilkas innehafvande hittills åtföljt förmånen att uppbära ränteeller tiondeanslag aningen in ratura eller efter medelmarkegångspris emte forsellönsersättning, icke må berättigas till rågon sådan förmån utöfver den bestämda lön, om för befattningen är i stat beräknad. —0U1—l—kh—u— ——— MD (MA IN KR — bj et — —