Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 april 1869, sida 4

ställning, under hvilken det på alla sidor var omgifvet af fiender. Det må med anledning häraf tillåtas oss att anmärka, det en betydlig del af den preussiska härsmakten kräfdes för ockupationen af Sachsen, Hannover, Kurhessen och Nassau, att den först under general Vogel von Valkensteins och sedan under general Manteufels befäl stående Mainarmåen, som bekämpade den sjunde och den åttonde förbundskorpsen (den förra bestående af bajrare och den sednare af värtemburgare, badensare, hessare och hessen-darmstadtare) visserligen var sina motståndare numeriskt underlägsen, men dock utgjorde icke mindre än 53,000 man, samt att hela den sachsiska hären, under sachsiske kronprinsens anförande, slöt sig till Benedek och i slaget vid Königgrätz utgjorde armåens venstra flygel och kämpade der, enligt medgifvande från preussisk sida mit beundernswertherlAusdauer!. Således ägde äfven Österrike bundsförvandter, som hindrade fienden att mot detsamma koncentrera hela sin styrka, och åtnjöt äfven direkt understöd af en bland sina allierade, hvadan skildrandet af dess ställning såsom fullkomligt isolerad väl förtjenar en protest. Såsom det stora krigets vigtigaste följder, näst de genom fredstrakten bestämda förändringarna, framställer författaren de utomordentliga, allmänna rustningarna. Han visar huru högst betydligt alla de europeiska stormakterna ökat sina härar, liksom om de väntade en ny kamp, som att döma af förberedelserna skulle, om den utbröt, bli en af de våldsammaste vår verldsdel bevittnat. Enligt författarens förmenande, äro dock icke blott folken, men äfven regeringarna fredligt stämda, med undantag af den preussiska. Om den nordtyska stormakten säger författaren att man i den ,,kan söka orsaken till den allmänna osäkerhet, hvari vi lefva. Han tillägger: ,I medelpunkten af Europa har det (Preussen) uppstått såsom en eröfrande militärstat, och svårligen kan man för sig dölja, att uti dess i handling ådagalagda böjelser, för hvilkas tillfredsställande det icke skyr något medel och dessutom eger en talrik, väl rustad, öfvad och af segerkänsla lifvad här, ligger en grundad anledning till farhågor. Denna fruktan för Preussen har jemte denna makts segrar föranledt sträfvanden efter armåorganisation efter preussiskt mönster — sträfvanden, mot hvilka författaren starkt opponerar sig. Huru förfärligt tryckande en sådan armöorganisation är för ett land, huru den gör skattebördan odräglig, förqväfver näringarna genom att beröfva dem den nödiga arbetskraften, stegrar dödligheten i fruktansvärd grad äfven under fredstid, samt inverkar demoraliserande på de unga män, som den förvisar från hemmet till kasernlifvet, framhåller förf:n på ett lefvande och öfvertygande sätt. En tillämpning af den allmänna värnepligtens ide, sådan som den preussiska eller den franska, är i sjelfva verket oförenlig med den personliga frihetens grundsats och det allmänna bästas kraf, hvarför vi af allt hjerta instämma med förs:n i hans förkastelsedom deröfver, äfven om vi ej i likhet med honom våga hoppas, att en allmän afväpning snart måste inträffa öfverallt i Europa, i följd af folkens oförmåga att bära de med de stora stående armåerna förknippade skattebördorna, och att derföre det befarade stora europeiska kriget uteblir, ifall det ej utbryter innevarande eller nästkommande år. Men det gifves ett annat och bättre sätt att tilsämpa den allmänna värnepligtens ide, som man pröfvat i Schweiz och som ej tvingar medborgaren att tillbringa sina bästa år i en kasern, ehuru det iståndsätter honom att förvärfva ett ganska tillfredsställande mått af vapenskicklighet. Fördelarne häraf tyckes emellertid försin ej erkänna, då han uppställer såsom ett önskningsmål ,att i fredstid all krigstjenst blef frivillig, och att endast den vapenöfning, som är oundgängligen nödig (?) för uppfyllandet af den allmänt medborgerliga värnepligten gjordes till ett åliggande för hvarje vapenför man4. Bland de många sunda tankar, författaren uttalar, är äfven den, att man vid krigshärens organisation alltid måste taga i beräkning möjligheten af dess underhållande på krigsfot och ej under fredstid offra så mycket på försvaret, att folket ej har något öfrigt vid inträffande krig. Rådet låter nästan naivt, men det lär i sanning högligen klokt och behjertansvärdt. Å. —L —— — Vetenskapen och statsverket.