Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 april 1869, sida 4

sammer djurets större eller mindre lugn, lätt missuppfattas. Så länge en exercerad häst känner si ryttares säkra hand och hållning, synes han, så vidt han icke är sårad, med full tillit och utan fruktan gå i striden, lika gerna som vore han på väg till betesmarkerna vid hemmet: Märker han åter att ryttaren undanskjutes eller såras, synes det som han först då erfore den fara för hvilken han är utsatt. Han tyckes, likaväl som menniskan, känna fruktan för det öde, som förestår honom — tvifvelsutan saknar han handen, som förut förde honom i striden. Förut liknöjd för och obekymrad om åskan från skjutvapnen, visar hästen tydligt nog numera en viss fruktan, och förnimmande ljudet från de utslungade projektilerna söker han undvika desamma, darrar och krymper tillsammans och ögongloberna vidgas. Blir han vid hemmet skrämd, sätter han af i galopp med vindens hastighet. Icke så i kriget. Instinkten tyckes säga hönom att det säkraste skydd han här kan få, är att åter inkomma bland truppen, och om han på afstånd får se någon sqvadron, rusar han dit, påyrkande medlidande, och att åter blifva upptagen bland dem han tillhör, liksom ville han säga: ,pröfva ännu på er dust, men lemna mig ej efter. I och jag ären ju oskiljaktige är. är. Kinglakes iakttagelser hafva ett motstycke uti något, som för ett par årtionden sedan tilldrog sig i Göteborg. Man sålde en gång några utrangerade artillerihästar, hvaraf en kom långt ned åt Småland. Jernvägar funnos icke då, hvarföre ladugårdsprodukter hit fördes, ända till 18 å 20 mil på landsväg. En bonde, som nu egde nämde f. d. artillerihäst, kom en vårdag körande med sitt smörlass vid gamla alleen midtför exercisheden. ufning pågick just för tillfället; på en gitven trumpetsignal sätter hästen af tvärt från vägen, in på heden, och med bonde, smörlass och allt rakt in i truppen, inkilande sig och sina motsträfviga bihang i det led han förut tillhört, till ej ringa förskräckelse för bonden, men till stort nöje för artilleristerna. En egendomlig folkräkning egde för icke länge sedan rum 1 Berlin, der det protestantiska presterskapet några Söndagar å rad lät räkna sina åhörare. Dervid visade sig att kyrkobesökarnes antal för samtliga församlingarne blott utgjorde 2,03 proc. af församlingsmedlemmarne. Dock var förbållandet mycket olika för de serskilda kyrkorna. Predikanten i S:t Mathiekyrkan hade 1,542 åhörare eller 142 Refs af menigheten, men predikanten i S:t Petrikyrkan deremot blott 140 ähörare eller 3. proc. af sin församlings medlemmar. I ——