kiksdagenBeträffande diskussionen i kamrarne med nledning af Kongl. Maj:ts förslag att inlraga stadsvakten i Göteborg meddela vi är efter A.B. följande närmare, rätt pisanta redogörelse: Första kammaren. I 27 punkten hade utskottet hemställt, att iksdagen måtte bifalla K. M:ts förslag om inIragning till kronan af de i Säfvedals härad inelta, till stadsvakt i Göteborg anslagna 44 soldatotar; dock mot den ersättning till Göteborg, warom med staden kan öfverenskommas. Härom uspann sig en längre diskussion. Grefve Lagerberg yrkade bifall till K. M:ts oroposition. Dessa 44 knektar ha egentligen gifits till Göteborgs borgerskap. Nu vore dock borserskapet, i dess gamla mening, försvunnet. Vi äro numera , alla korporaler Grefve C. G. Mörner sade sig omöjligt kunna begripa hvarföre Göteborg behötde dessa 44 stadsknektar, då i staden fionas både artilleri och kavalleri, som kunna försvara densamma. Yrkade bifall till K. M:ts proposition. Hr Tornerhjelm: Ja, det finns också skarpskyttar i Göteborg — men det är en sak, som ej hör hit! Här är fråga om att gå eller icke gå eganderätten för nära! Yrkade bifall till utskottets förslag. Grefve Ehrensvärd instämde med hr Tornerhjelm. Aflyses stadsvakten i Göteborg, måste staden öka sin polisbevakning, men i och med detsamma ökas också utgifterna för staden, oaktadt Gustaf II Adolf genom beviljandet af 44 soldatrotar gifvit staden en lindring just i afseende på dess polisbevakning. Nu sker vaktgöring i Göteborg af Göta artilleriregemente; men denna vaktgöring sker endast utanför kronans hus samt vid s. k. honnörsposter. Yrkade bifall till utskottets förslag. Gretve Henning Hamilton ansåg frågan ej vara af synnerlig vigt i finansielt afseende, men af så mycket mer i principielt. Ti hade visserligen fått kännedom om exempel på, att dessa stadssoldater i Göteborg voro ganska onödiga — t. ex. posterandet i rådstugan då rådhusrätten är samlad —; men biföll man K. M:ts förslag, ginge man eganderätten för nära, och detta vore ej rådligt. Yrkade bifall till utskottets förslag. Hr Nordström ansåg, att först genom en grundlig juridisk undersökning kunde Göteborg visa sin lagliga rätt till dessa 44 stadsknektar. Om man fått en sak, följer väl ej deraf, att man i all evighet skall så behålla densamma äfven då motiverna för dess erhållande förfallit. Yrkade bifall till utskottets förslag, med följande tillägg: såframt staden (Göteborg) dertill kan visa sig lagligen berättigad. Grefye Lagerberg trodde, att då Gustaf II Adolf gifvit Göteborg dessa 44 knektar, han icke tänkt på att derigenom för alltid bereda staden en lindring i dess polisutgifter. Talaren gillade visserligen hr Nordströms förslag, men ville dock gå ännu mera radikalt till väga: tag bort de 44 från jöteborg, låt staden sedan stämma kronan; lagen är lika för alla, och bar Göteborg rätt, så får det sockså rätt! Frih. A. C. Raab trodde, att man med godt samvete kunde bifalla K. M:ts proposition, så mycket mer som Göteborg fått ganska stora fördelar sig af staten beviljade, bland annat de gamla vallarne omkring staden. Hr v. Ehrenheim yttrade, det regeringen ansett, hatt de grunder, enligt hvilka Göteborg erhållit dessa soldater, numera i följd af de förändrade tidsförhållandena försvunnit; men ansåge kammar ren, att man genom att bifalla K. M:ts förslag kränkte eganderätten, ville tal:n ej yrka bifall till detta förslag. Hr Tornerhjelm påminde om, att sjelfve Carl XI vid sin reduktion skonat Göteborgs rätt till dessa 44 soldatrotar; och Carl XI vore ej allenast känd för sin stränghet, utan äfven för sin rättvisa. Hr Ch. Dickson tyckte egendomligt vara, att så snart det nämndes ett ord om någon slags förmån för Göteborg, visade sig alltid afund och afvoghet. Talaren bad dock kammaren att ej nu visa afroghet, nu då det vore fråga om borttagandet af privilegier och rättigheter. Då talaren hört hr Nordströms förslag, hade han ovilkorligt kommit att tänka på em viss motion i andra kammaren om undersökning af de skånska egendomsegarnes rättigheter. Talaren upprepade sin önskan, att kammaren ej mätte, genom att bifalla utskottets förslag, gifva ett hugg åt eganderätten. Årefve Ehrensvärd ansåg, att efter ett sådan medgifvande, som nu skett från ministerbänken borde kammaren bifalla utskottets förslag. Hr Hallenborg ansåg bifall till K. M:ts förslag vara en rent af våldsam åtgärd, hvarken lämplig i och för sig eller passande för första kammaren Det vore lika våldsamt som att taga bort säteri rättigheterna. Grefve C. G. Mörner: Någon penningersättning till Göteborg för dessa rotar kan aldrig komma fråga; på sin höjd kan staden i dess ställe få — om den så nödvändigt behöfver dessa 44 man skydd — ett lika stort antal af stående armen soldater, dock med det vilkor, att dessa komm. att aflönas och underhållas på stadens bekostnad Hr v. Möller ansåg det vara opassande att, så som en föregående talare gjort, ifrågasätta, at första kammarens ledamöter skulle ledas af afun ch eller afvoghet. Yrkade bifall till utskottets förslag Denna fråga, under hvars diskuterande ej allti den aristokratiska finhet och den lidelsefrihe kt lhraraf första kammaren så mycket älskar att be RIIRUR KKS —