representeradt, har att fägna sig åt lysande affärer; djerst och obehindradt taga dessa damer sina offer i beslag, allt synes här tillåtet. Ve endast den ficktjuf, som här söker drifva sitt yrke: det ominösa Berlinska krigsropet: ,hugg honom! ljuder och sprider sig, och obarmhertigt utpryglas den oförsigtige genom ändlösa rader af bastanta näfvar. — Aftonen inbryter: en annan tafla. Ölets ande har visat sin makt. Mången glad grupp har upplöst sig, lemmarne äro öfverväldigade af den försåtlige demonen, många sträcka der borta på ängen icke vapnen, utan armarne och benen — män och qvinnor brokigt om hvarandra. Den, som ännu qvarstannar på valplatsen, måste vara rustad till hvarje art af slagsmål; ty ett allmänt nattligt handgemäng är bockölets sista, men regelbundna triumf, och nästa dags uppgående sol belyser en ohyggligt härjad skådeplats, der bord och stolar, krukor och glas, hattar och kläder, blandade med några qvarglömda gäster, bilda de bedröfliga ruinerna af den föregående dagens trefnad. Det var slutet på Långfredagen på ,Bocken, det var Herrans dag.