Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1869, sida 1

—— —L 0 TA TEN motiverna, och då andre kammaren redan antagit reservanternas yttrande i detta afseende, kunde ej ifrågakomma annat än att åberopa detta redan fattade beslut, hvilket ock af kammaren beslöts med 114 röster mot 52, som anslöto sig till ett förslag af frih:e Gripenstedt, hvilket gaf afslaget mera karakteren af ett uppskof. Många talare uppträdde i denna debatt, och det var tydligt att frågan om knektekontrakterna der skulle ytterligare förekomma. Då Kongl. Maj:t föreslagit upprättande af ett antal vakanta soldatnummer, hade utskottet icke kunnat ,för närvarande dertill förorda bifall. Reservanterne hade uteslutit orden för närvarande, enär de ansett att en förökning af den ständiga krigsstyrkan icke borde ifrågakomma, och denna sednare mening segrade med 97 röster mot 55. Med ungefär enahanda majoritet segrade reservanternas mening ätven i den följande punkten om öfverflyttning till landtförsvaret af 1667 man båtsmanshåll, hvilka förklarats vara för sjöförsvaret obehöfliga. Utskottet hade föreslagit att dessa rotar skulle, i mån af inträffande afgång, ställas på vakans, ,för att så snart som möjligt ingå i den organisation ar rikets försvar, som framdeles kan blifva antagen, hvaremot reservanterne tillstyrkt, att vakansafgifterna skulle ingå till statsverket. En kortare, men liflig debatt uppstod rörande de 44 soldatrotar, som äro, sedan äldre tider tillbaka, anslagna till stadsvakt i Göteborg. Alla derom hörda auktoriteter, hvaribland kommerskollegium och armeförvaltningen, hade ansett Göteborgs stad ega ovilkorlig rätt att behålla dessa rotar, hvilka Kongl. Maj:t dock trott sig kunna indraga. Utskottet hade icke biträdt denna Kgl. Maj:ts åsigt, utan hade tillagt orden: ,,dock mot den ersättning till Göteborg, hvarom med staden kan öfverenskommas, i hvilken fras, på grund af det som förekom i diskussionen, hr Hedlund föreslog den förändring, att orden måtte lyda: ,,Under förutsättning att uppgörelse derom på antagligt vilkor kan med staden träffas. — Hr C. A. Larsson yrkade afslag på såväl K. M:ts proposition som utskottets förslag, hvaremot andra, såsom hr Nils Larsson i Tullus, hr Key m. fl., yrkade bifall till Kongl. Maj:ts proposition, att rotarne skulle indragas utan ersättning. Härom uppstodo tvenne voteringar, dervid i hufvudvoteringen mellan hr Hedlunds förslag och bifall till Kongl. Maj:ts proposition den sednare meningen segrade med 90 röster mot 47, ett ingripande i en betryggad, om också privilegierad rätt, hvaremot flera ledåmöter, såsom hrr Sven Nilsson, C. A. Larsson, m. fl., reserverade sig. Första kammaren hade fattat enahanda beslut, dock med det amendement: ,mot ersättning till staden, såvida den kan visa sig dertill vara lagligen berättigad. Beslutet är från andre kammarens sida så mycket oklokare, som man der vill bårdt häfda rotoch rusthållares privaträtt, men då det gällde ,,det rika Göteborg, ansågos rättsprinciperna icke behöfva så noga beaktas. Förste kammarens beslut är icke stort bättre, och mer än en ledamot der lärer blifvit het om öronen, då man erinrat, att på denna väg skulle riksdagen kunna indraga säterifriheten, mot ersättning, såvidt egaren styrkte sin lagliga rätt. Prejudikatet är nu gifvet, och konseqvenserna äro öfverlemnade åt framtiden. På aftonen hvälfde sig debatten starkt omkring dej afsutna rusthållsregementena, hvilkas redan år 1870 tilländalöpande kontrakter utskottet velat prolongera till 1873, med det tillägg, att ,,om rusthållarne skulle vägra ingå på ett sådant erbjudande, Kongl. Maj:t måtte låta rotera dem till infanteri och till statsverket indraga de till rustningens upprätthållande anslagna rustningsoch roteringsräntor. — Hr C. A. Larsson — den väldige och talangfulle förkämpen för rusthållarne — bestred riksdagens rättighet att fatta ett beslut om berustningens förändring till rotering, och frih. Gripenstedt understödde så tillvida denna åsigt, att han föreslog att det ofvannämnda tillägget skulle utgå. Vid voteringen segrade dock utskottets förslag med 89 röster mot 70, i hvilken majoritet man märkte tydliga spår af önskan att triumfera öfver ,Östgötarne, hvilka i allmänhet ej tillhöra landtmannapartiet. Kom så slutligen den förargelseväckande 37:de punkten i utskottets förslag, deri tillstyrktes, att riksdagen ville hos Kongl. Maj:t anhålla ,,om utarbetande och framställande af ett förslag till såväl indelningsverkets aflösning som organisation af landtförsvaret, bygd på grundsatserna af allmän värnepligt och rättvis fördelning af de bördor, som landets försvar kräfver. Här uppträdde statsrådet Abelin, anförande bland annat anmärkningar mot det schweiziska milisstystemet och uppläsande ett bref från general Dufour, som innehöll bifall till hr Abelins organisationsplan. Debatten blef varm och företedde många pikanta momenter. Trots alla rop på, proposition och trots kammarens otålighet, FEUragd man fåärået aftar midnattan till vatan