Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 april 1869, sida 2

son. De nysikne omringade Isabella i så mängd, att hon väl slutligen nödgats rymma föltet, om ej lyckligtris för henne kejsaren, som just i detsamma med kejserlige prinsen anlände till stället, ej räddat henne ur hennes besvärande belägenhet och ledsagat henne till den kejserliga läktaren. Vid hemfärden hade drottningens vagn kört fast sramför läktaren. Detta observerades först när drottningen och bennes gemål redan befunno sig i åkdonet. der de stodo af artighet för kejsaren som ännu ej aflägsnat sig. När nu vagnen ändtligen blef loss, tick den en stark. stöt med den påföljd, att donna Isabella och hennes man under ett allmänt skratt stupade på näsan. Det emottagande som blef kejsaren vill del var ingenting mindre än entusiastiskt. De! vanliga ropen förnummos nästan alls icke. Herr Degouve-Denuncques, republikan, prefekt under Cavaignac och före 1848 stående på vänskaplig fot med nuvarande kexaren, har inlemnat en petition till senateu, hvari han yrkar återställandet af familjen Orleans egendomar. ,Etendarå för den 12 d:s vidblifver, gent emot , Correspondencia i Madrid, att ett betydligt lån afslutats af hertigen af Montpensier. Åtskilliga medlemmar af Orleanska partiet hafva beslutat att förskjuta hertigen 7 mill., anskaffade förmedelst en privat subskription. Hertigen af Aumale, som är den rikaste af Ludvig Philips söner, har dock måst ikläda sig borgen för beloppet. Hela summan har med en förtrogen agent sändts till Madrid. ENGLAND. Den framlidne earlen af Radnor, om hvars frånfälle vid 90 års ålder underrättelse i gårdagens tidning meddelades, åtnjöt den äran att betraktas som en afliberalismens patriarker. Af sina ståndsbröder hade han erhållit det för honom hedrande öknamnet af den radikale pären, den ende i sitt slag i hela öfverhuset. Ett af hans tidigaste minnen var utbrottet af den stora franska revolutionen. IIan befann sig såsom 11:årig gosse i Frankrikes hufvudstad när Bastiljen stormades och intogs af folket och var ett åsyna vittne till huru hela Paris jublade öfver att detta tyranniets fäste fallit. Dagen efter tilldragelsen genomvandrade han cellerna i det rysliga statsfängelset och hvad han der såg qvarlemnade ett outplånligt intryck i det unga sinnet. Atta år innan Brougham nämn des i parlamentet eller vid domstolarne, uppträdde unge lorå Folkstone, såsom han kallades under sin fars lifstid, i underhaset såsom en ifrig reformvän och en för kämpe för katolikernas emancipation, vid en tid då sådana tankar ännu ej vunnit insteg i allmänna opinionen. Rörande beskattningsfrågan, folkundervisningen, slafveriets afskaflande höll han många väl genomtänkta och kraftiga tal, i hvilka ha utvecklade en vidsträckt och fri syukrets, som i början af detta århundrade ännu var en förvånande företeelse. Han var en sin öfvertygelse trogen politiker, som Iät hänföra sig af sitt ämne, likgiltig, om hau befann sig i majoriteten eller minoriteten. Hvad som särdeles karakteriserar honom är att, sedan han efter sin fars död blitvit earl af Radnor och såsom sådan tagit säte i öfverhuset, den unge pären i egenskap af herre öfver Downton, en småstad i Wiltshire, hvilken före reformbillen representerades af 2 ledamöter i underhuset, uppdrog den ena platsen åt Charles Lefevre med det uttryckliga förbehåll, att han, Lefevre, ,vid hvarje tillfälle skulle rösta derför, att Downton förklarades förlustigt sina begge säten. I agitationen rär spanmålstullarnes afskaffande tog han, ch. ru stor godsegare, en liflig andel. Wiliam Cobbett yttrade om honom, att han r den ende man med en pärskrona som förstod de första grundsatserna i politiken och att hans tal i öfverhuset vore de enla som d Å lönade mödan att höra på. Jnder den sista tiden af sin parlamentaiska verksamhet uppträdde han isynnernet emot missbruken i statskyrkan och emot dissenters uteslutande ifrån universiteten. På 10-taret drog han sig så småaingom tillbaka från det politiska lifvet och slog sig i vo på sina egendomar, der han sysselsatte sig med landtbruk och trädgårdsanläggnint: ar. IIlan bade alig beklädt något embete, han var allt r radikal äfven för de niberala minister som under hans politiswa verksamhet utto vid styret. Det liberara partiet i Zerkshire, der han företrädesvis vistales, har i honom förlorat en mäktig dundsförvandt. Såsom stor godsegare var an en lika varm vän af den bildade farnern som af den simple arbetaren, som odade hans fält. BELGIEN. Rörande förhandlingarne mellan Frankike och Belgien äro underrättelserna motgande och öfverensstämma blott i det ycket, att den egentliga diskussionen afrutits så att tid nu lemnas hr Fröre-Orjan att utarbeta ett utkast, som skall 411 — A . 2 —