Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1869, sida 2

going, har i det officiella bladet gifvit tillkänna, att han, om han varit närvarande i kammaren när amendementet om förhöjning i folkskolelärarnes pensioner förekom, skulle röstat för detsamma. Denna enda röst hade varit tillräcklig att förskaffa amendementet seger emot finansministern. Det ser således ut som kejsaren ville desavouera denne, hvarmed afsigten förmodligen är att smeka folkskolelärarne, så att de ej vid de förestående valen arbeta för oppositionens kandidatur. Den summa, som ifrågasatts till upphjelpandet af folkskolelärarnes ytterst tarfliga pensioner, utgjorde, såsom förut nämnts, endast 250,060 francs. Med anledning häraf anför nu ,,Opinione Nationale, såsom exempel på höga aflöningar åt statens dignitärer: hertigen af Magenta (Macmahon) åtnjater, oberäknadt för våning, hästrationer och några särskilda förmåner, 288,000 francs; marskalk Vaillant 229,000 (äfven oberäknadt för våning o.s. v.); marskalk Niel 193,000 francs; amiral Rigault de Ganouilly 163,000 francs; general Cousin-Montauban (grefve Palikas) 148, 000 francs ; generalerna Fleury och Ney de la Moskova hvardera 119,000 francs; generalerna Lavcestine och Mellinet, den förre guvernör i invalidhotellet, den senare chef för nationalgardet i Paris, hvardera 92,000 francs. Grefven af Paris, Ludvig Philips sonson, följer Napoleon III:s exempel och sysselsätter sig ifrigt med arbetarefrågan. Nyligen har i Paris utkommit en anonym skrift öfver engelska arbetareföreningarne (Trades Unions), som ej har någon ringare författare än förstnämnde prins. Brochyrens hufvudintresse ligger mindre i det positiva innehållet, än i de tillfälliga anspelningarne på Frankrike och i den frisinnade anda der öfverallt röjes. Denna brochyr har inom ett par dagar redan uppleft en andra upplaga. Regeringen går till väga med den yttersta stränghet emot alla allmänna möten i Paris. Ingen vågar knappt upplåta lokal för sådana tillställningar. Det är visserligen sannt, att den församlingsfrihet, som i inskränkt mån nyligen förunnades franska folket, blifvit en och annan gång missbrukad å dessa möten; men å en annan sida misstänker man, att det är vederbörande som genom sina agenter sjelfva framkallat dessa misshrunk