c x— — Bör svenska staten sortsarande utföra landets stambanebyggnader! Under denna titel har en i många hänseenden af sitt fosterland högtförtjent man nyligen utgifvit en broschyr, som af denna okenomiskt vigtiga fråga lemnar en utredning, hvilken förtjenar erhålla en så vidsträckt läsarekrets som möjligt, sedan vid innevarande riksdag ett till formen gigantiskt, till innehållet omoget, men på de lokala intressenas fångande välberäknadt förslag blifvit framstäldt att föra jernrägsbyggandet in på en annan stråt. I Författaren yttrar: Då en för landets framtida välfärd så vigtig i fråga skall bedömas och afgöras, som den nu vid riksdagen väckta, angående sättet för fortsättningen af stambanebyggnaderna, så måste det naturligtvis vara af aldra största vigt, att all den upphsning, som kan erhållas från erfarenheten så väl här som i andra länder, sorgfälligt tillvaratages och rådfrågas, på det hvar och en, som skall deltaga i det vigtiga beslutet, må komma till klar och bestämd öfvertygelse derom, huruvida det af statsmakterna en gång fattade och hittills vidhållna beslutåt. att dessa jernvägar skola på statens bekostnad anläggas och medelst dess försorg trafikeras, fortfarande skall ega bestånd eller om, såsom nu vid riksdagen blifvit motioneradt, dessa banors fullbordande hädanefter skall öfverlemnas till enskildt bolag, hvilket skulle erhålla antingen statens obligationer eller ock räntegaranti under tiden för anläggningskapitalets amortering, hvilket sistnämnda sätt skulle i närvarande fall innefatta ett afhändande från staten af de ifrågasatta jernvägarne under en tid af:40 år. Angående rörelsens gång och utvecklixg på svenska stambanorna lemna de årliga berättelserna frän trafikstyrelsen mycket fullständiga och noggranna upplysningar, hvarjemte dessa berättelser ätven, fastän mera summariskt, upptaga förhällandena med landets enskilda jernvägar. Härförutan förefinnas mycket vöärderika beräkningar, grundade på hittills visadt resultat af vår jernvVägsrörelse, hvilka i form af promemorior inlemnades till statsutskottet vid 1867 års riksdag af så väl chefen för jernvägsbyggnadsstyrelsen, herr öfverste Beijer, som af chefen för trafikstyrelsen, herr generaldirektör Troilius, och äro intagna i en reservation emot detta utskotts betänkande n:o 61. Utaf trafikstyrelsens -sednast afgifna berättelse öfver rörelsen år 1867 visar sig, huru öfverskottet af inkomsterna, utöfver trafikoch reparationskostnaderna, år för är ökats, så att när detta öfverskott 1858 endast utgjorde 0,,,3 7 å det primitiva byggnadskapitalet, så uppgick det 1860 till 1.07 och 1867 till 3.36. ehuru svaga skördar och tryckt affärsställning under åren 1866 och 1867 naturligtvis inverkade missgynnande på trasikrörelsen. Från stambane-trafikens första början den 1 December 1856 och intill utgången af är 1867 har bruttoinkomsten belöpt sig till 1 rdr 26,780,941: 02, hvarifrån afgått till drift underhåll och reparationer . . 17,448,886: 77, nya byggnader, anläggningar och inventarier . . . 5,068,116: 27, materialoch kassaförlag . . . 2,363,937: 98, inbetalning tillriksgäldskontoret. . 1.900.000: — 26,780,941: Afdrages från bruttoinkomsten .26,780, drift-, reparationsoch underhålls, kostnaden... 11,448, SS: så utgör öfverskottet eller behållningen å rörelsen.. 9.332.034: hvaraf dock större delen åtgått till utvidgningar, förökningar af materielen och bildandet af nödiga förlager, så att ännu vid 1867 års slut endast 1,900,000 rdr kunnat till riksgäldskontoret inbetalas, hvilket i det närmaste motsvarar och betäcker det sär kilda anslag af 2,000,000 rdr, som rikets ständer vid 1866 års riksdag till följd af den stigande trafiken lemnade till förökning af rörelsematerielen. Om nu jernvägen från början blifvit försedd med tillräcklig rörelsemateriel och byggnader med nödigt utrymme samt behöfliga reservinventarier, så hade hela behållningen kommit att inbetalas till riksgäldskontoret, emedan alla kostnader för jernvägens och materielens underhåll, samt utbytande af skenor, balkar m. m., äro i samman för driftoch underbållskostnader inbegripna. Att ett sådant jernvägens tillgodoseende från början icke egde rum, härledde sig emellertid påtagligen derifrån, att en så stor trafikrörelse icke då kunde på förhand förutses samt att kostnadsförslagen och beräkningarne af rörelsemateriel, stationer m. m. derfore tilltogos i inskränktare skala, än hvad behofvet sedermera visat sig fordra, hvadan ock kostnaden per banmil, inberäknadt förberörde år 1866 beviljade två millioner, så vidt den betäcks med statsanslag, uppgår till 808,317 rdr 85 öre, men 1 det hela eller med tillägg af bidragen från trafikförtjensterna till 860,620 rår 39 öre; hvaraf åter framgår, att trasikrörelsen med den icke obetydliga summan af 52,302 rdr 54 öre pr banmil bidragit till jernvägsbyggnaden i vårt land. Det visar sig således, att stambanorna, trafikerade vid 1867 års slut, till längd af 26,9 mil, (vägen Arvika—Norska gränsen om 3,8 icke upptagen) från December 1556, och således under elfva år, hvarunder dock den ena biten efter den andra blifvit färdig, så att de sista 16,3 milen icke begynt trafikeras förr än i sednare delen af år 1866,