Ekonomiskt. Konstgjorda Diamanter. En vetenskapsman Saix angitver uti Dinglers Pol. Journal följande förfaringssätt, som väl ännu icke lemnat nöjaktigt resultat, men dock lofvar vid förnyade experimenter målets upphinnande. Han låter en ström af chlor eller chlorväta passera genom smält tackjern. Dervid uppkomma antingen jernchlorid eller jernchlorur, och båda förflygtigas vid sådan hetta. Återstår alltså i tackjernet endast kolet, hvilket som man vet är Diamantens enda beståndsdel, och med detta kan chlor icke ingå någon direkt förening. På detta sätt kan man, om processen sker rätt och så långsamt att kolet får sin vederbörliga tid att utkristallisera, tänka sig att diamanter kunna erhållas, ty det är inom chemien en allmän regel att, då ett ämnes lösningsmedel förflygtigats, grundämnet sjelf crystalliserar ut och det i ju större erystaller ju långsammare processen bedrifves, alltid förutsatt att samma ämne kan crystillisera. Diamanten är en produkt af crystallireradt kol, och den tanke Herr Saix angifvet blir utan tvifvel begagnad af fackmän.