da, måste man väl medgifva att den framgång, stambanorna under antydda förhållanden i financielt hänseende haft, varit icke allenast så stor som billigtvis kunnat begäras, utan äfven tillräckligt uppmuntrande för staten att, utan uppskof, fortsätta sina stambanebyggnader. Utaf det passerade finner man tydligt, huru trafikinkomsterna, här likasom i Belgien, fortfarande tilltagit, under det att trafikkostnadsoch reparationsprocenten samtidigt nedgått; och vill man utsträcka sina forskningar härutinnan äfven till våra enskilda jernbanor, så skall man finna, huru de alla, lika med stambanan, begynt sin rörelse med en mycket ringa godstrafik emot den, som sednaste årets trafikrörelse utvisar), och man kan således med full trygghet förutse att dessa enskilda banor skola måhända med undantag för någon alltför omotiverad anläggning förr eller sednare, likasom statens stambanor, återgälda de deri nedlagda kapitalen och att de delade åsigterna numera endast afse tiden, när detta skall inträffa. Till ledning härför finnas naturligtvis icke ännu hos oss konstaterade fakta, men de mest uppmuntrande data förefinnas dock ven i våra enskilda jernvägsstyrelsers årsredogörelser. Så t. upptager stambanestyrelsens sednaste berättelse, att år 1867 behållningarne å de sju enskilda jernvägar, som icke stå isammanhang med stambanan, nemligen Gefle—Dala, Norbergs, Wessman — Barken, Söderhamns, IIudiksvalls, Christinehamn—Sjöändan och Frykstads, utgjorde i medeltal 9.s,. 4 å det primitiva byggnadskapitalet. Att stambanorna, hvilka till öfverägande miltal trafikerats kortare tid än dessa och hvilka dessutom anlagts som ett ryggstöd för framkallandet genom den enskilda industrien af sidobanor och således icke bort eller rättsenligt kunnat få genomlöpa endast sådana trakter, som lemnat utsigt tili dem antagligaste vinsten, icke ännu hunnit komma till ett med dessa enskilda banor lika gynnsamt resultat, måste för hvar och en vara mycket naturligt. Att en tendens till ett jemnt fortskridande i behållningen å rörelsen förefinnes, är dock uppenbart. Med hänsyn till en sådan oemotsäglig tendens lärer ingen, som icke föresatt sig att ej vilja aktgifva på tydligt framstående fakta, eller ock ensidigt vill förneka all möjlighet för ett fortgående framåtskridande i kultur och industriel utveckling i vårt land — hvarför stambanebyggnadernas ändamålsenliga fortsättning utgör ett oafvisligt vilkor — hanna med ringaste stöd af erfarenhet, hemtad vare sig inom eller utom landet, förneka, att åtminstone mycket grundade äl förefinnas till här ofvan framställda fö ningar. Man hör visserligen stundom a det finnes en gräns för stegringen i jerivägstrafiken och att denna gräns till och med skulle kunna punkteras till vissa år efter trafikens öppnande. Ja, otvifvelaktigt har väl denna stegring en gräns, ika såväl som allt annat förgängligt, men i vårt vidlyftiga på folk och industri jemförelsevis ännu fattiga, men på kraftfull, idog och redbar befolkning samt resurser för jordbruk och bergsbruk samt andra för oss naturliga näringar rikt begåsvade land, är säkerligen denna tidpunkt så långt aflägsen, att densamma omöjligen kan at nuvarande generation upplefvas, om ens förutses. (Forts.)