Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1869, sida 2

Högländaren.) Reman at Balduin Möllhausen. (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) ANDRA DELEN. Djupt klagande, nästan hjertslitande var den melodi, som han spelade denna afton för sin vän FrolicDe sällsamma tonerna kunde knappt kallas en melodi och liknade i modulationer och rhytmen mera de vilda sånger, som urskogens röda barn, under dans kring det brinnande bålet, egna sin store ande, eller hvaruti de prisa en i striden fallen höfdings hjeltedater. Men derför trängde de äfven dubbelt gripande till den dystre Frolies hjerta, och han ådagalade detta derigenom, att han fattade en käpp, slog dermed takten mot en brinnande träkubbe, och instämde med låg röst i säckpiparens melodi. Den gamle högländaren lät munstycket glida från sina läppar, och i det han lutade tillbaka hufvudet, stirrade han med halfslutna ögon ut i rymden. Hans fingrar hvilade visserligen, men musiken tystnade ännu icke, ty ännu utströmmade den samlade luften under armens tryckning som ett missljudande ackord. Frolic blickade upp öfverraskad; knappt varseblef han sin väns egendomliga ställning, så öfverflög ett ljust skimmer hans mörka, bruna ansigte. — Hvad ser min vise fader? hviskade ) Se H.-T. Nio 84.