2—7 a gen med sig förena ett par embetsmän på Stockholms-bänkarne, en prest, ett par officerare m. fl. Jag känner icke ännu hvilken kandidat, som af de återvalde elektorerne blifvit uppställd till fullmäktig i riksgäldskontoret, men har hört, att partiet anser nödigt att dertill utse ,,en bonde, oaktadt detta begrepp nu börjat utplånas. När det gäller Jemlikhet i öfrigt, så vill man, och detta med allt skäl, icke höra talas om ,,böndernak; men när det gäller belöningar i tjenster, då lärer man icke vara rädd för hvarken ordet eller saken. Förste kammaren lärer. hålla fast vid hr Berger, som förra gången drog den tappande lotten, hvadan det väl ännu en gång blir fråga om lottning, såvida andre kammarens elektorer hålla fast vid sin förra öfverenskommelse om lydnad under majoritetens beslut, trots den ,,sjelfständighet, hvilken en och annan af dessa elektorer eljest gerna vill räkna sig till dygd. Hr Jöns Pährsson uppfriskade andra kammaren i förra veckan med en motion rörande förändring i vilkoren för väljande af ledamot till den första kammaren. Den salvelsefulla motionen upplästes med den predikoton af bondkaplan, som utgör förebilden för hr Jöns Pährssons deklamation. Grefve H. Hamilton har, när motionen remitterades från första kammaren, påpekat, att folkviljan och folkmakten, som motionären betonade, måste uppbäras af folkvett, hvilken egenskap den ädle grefven tydligen saknat i motionen. Jag instämmer deri, och har ej kunnat underlåta att, efter motionens genomläsning, utropa med den gamle riksdagsmannen Matts Pehrsson, efter ett yttrande af hr Key: ,Jag tror att Jöns Pährsson blifvit dum; han duger inte längre. Ty när man vill uppträda så som denne representant, bör man undvika att göra sig till föremål för åtlöjet, genom en okunnighet; för hvilken en gosse i tolkskolan skulle drabbas med skamvrån. Om sjelfva satserna, såsom att vår närvarande representation hvilar ,på en falsk och murken grund, hvilken vidare kallas ylösan sand, m. m. vill jag här ej tala, emedan de stå utanför den allvarliga kritiken. Ett råd synes man emellertid vara berättigad att gifva hr Jöns Pährsson, nemligen att icke befatta sig med lagstiftning, utan att låta någon skrifkunnig vän korrigera koncepterna, då det icke lärer vara förenligt med andra kammarens värdighet eller med det anseende allmogens representanter sträfva att förvärfva sig, när man i kammaren uppläser, för att i handlingarne gömma, löjeväckande stilprof. Om sådant kunde ursäktas en anspråkslös representant, gäller denna ursäkt icke en man med hr Jöns Pährsson åthäfvor. Det är mycket onaturligt, yttrar br J. Pin i sin motion, ,att statens tjenare få bestämma sin aflöning, lika onaturligt som det blefve om den enskildes tjenare finge sjelf bestämma sin aflöning. Denna sats utgör en ganska krass dyrkan af denguldkalf-, som vår nye Moses eljest bekämpar, Enligt vårt förmenande är det nemligen hvarje enskild mans tjenares ovilkorliga rättighet, att få sätta sjelf priset på sin tjenst eller sitt arbete, beroende det på arbetsgifvaren att antaga vilkoren eller ej. Motsatsen är just det onaturliga, ehuru det kan 3. för sig 5 orter, der myndiga husbönder vare ig Piötstin-e önd-ega i sin makt att arbetslönerna efter sitt godtfinnande. Det är också denna penningemakt, som mer än hvarje annan ,tvingat Sverges söner och döttrar att öfvergitva sitt kåra sosterland. Om hr Jöns Pährsson och hans gelikar vilja utsträcka begreppen folkmakt och ,,folkvilja till tjenarnes eller arbetarnes klass, så skulle måhända sakerna taga en bättre vänning; men någon sådan afsigt framgår icke af den värde motionärens anförande. En inskränkning i penningmakten har emellertid nu blifvit af riksdagen beslutad, då båda kamrarne antagit lagutskottets förslag, att i rikets städer ingen må, vid allmän rådstuga, utöfva rösträtt för större antal röster än som svarar mot en femtiondedel af stadens hela röstetal efter för 10,000 rdrs inkomst och kapital eller arbete. Det lärer väl ej kunna förnekas, att ju tiden var inne för denna modifikation af den onaturliga röstöfverlägsenhet, som hittills egt rum i våra städer. Beslutet antogs i första kammaren med en svag majoritet, hvaremot samma kammare förkastade lagutskottets förslag, att faströstlängden, eller i något fall för högre östetal än det som motsvarar bevillningen ställa maximum af röster å landsbygden till 10 af kammarens hela röstetal efter: röstlängden, hvilket förslag åter antogs af andra kammaren. Det steg, som nu tagiis, är emellertid ett steg i den rätta riktningen, hvilket ej lärer blifva utan praktisk betydelse, om t. ex. det rykte är sannt, som ofta blifvit antöråt, att direktören för Stockholms enskilda bank endast genom denna banks samfälta betydliga röstbelopp ingått bland hufvudstadens stadsfullmäktige. Ett af andra kammarens tillfälliga utskott har tillstyrkt hr Svensöns motion om afskaslande af teatercensuren, kommande ärendet härefter till första kammarens handläggnine T A— VEN —(— 8 8