Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 april 1869, sida 2

hafva anlaggt de nya kläderna, om han icke hade funnit dem på sitt läger vid sin hemkomst efter en kort frånvaro. Tredje året efter sin flyttning till den nya qvarnen lemnade Mac Ivor detta jordiska. Rob fördrog sin väns och herres död med större lugn, än man hade väntat. Många ansågo hans skenbara känslolöshet som slöhet, och uppfylld af medlidande lyssnade man tåligt till hans upprepade förutsäg gelser, att Mac Ivor, hvilken, enligt hvad man der visste, endast hade efterlemnat två döttrar, icke varit den siste Mac Ivor, utan att en ny arfvinge skulle uppstå ur askan af den en gång så vida berömda slägten. Man betraktade detta yttrande som ett utbrott af en sjukligt upprörd ande och sökte lugna den gamle enstöringen derigenom, att man gick in på hans idter och föregaf sig tro hans försäkringar. Men likasom hade han instinktmessigt anat denna dolda otro, beträdde han nu mera sällan den nya qvarnen; ännu mera sällan begagnade han tillfället att upprepa sina profetior, och hemskare ljödo säckpipans utdragna toner ur de tätaste delarne af skogen. (Forts )