Du, som af lifvet sett blott vårens dagar, Då hvarje tufva hoppets färger har, Då lätt en vindflägt hvarje moln förjagar, Som skymmer solen på din himmel klar, Då hjertat lifligt klappar för det sköna Och ädla, hur det uppenbarar sig, Hvar skulle väl barmhertigheten röna Ett öppet sinne, om ej just hos dig?