Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 april 1869, sida 2

Göteborg den 13 April, Frågan om en jemnare fördelning af den kommunala rösträtten har erhållit en interims-lösning, som visserligen icke tillfredsställer långt gående anspråk, men dock är egnad att helsas med bifall af alla, som åtnöja sig med ett framåtskridande steg för steg i den rätta riktningen. Genom kamrarnes sammanstämmande beslut har nemligen riksdagen nu förklarat, att ,ej må någon kunna vid allmän rådstuga utöfva rösträtt för större antal röster än som svarar emot en femtiondedel af stadens (eller valkretsens) hele röstetal efter röstlängden, eller i något fall för högre röstetal än det, som motsvarar bevillningen för 10,000 rdrs inkomst af kapital eller ardbete. Enligt nu gällande stadganden angående andra artikelns bevillning blir detta maximum 100 röster. Denna jemnkning gäller emellertid endast städerna. Förslaget att nedsätta högsta rösträtten inom landtkommunerna til! en tiondedel af kommunens hela röstetal eiter röstlängden har af första kammaren blifvit förkastad, och dess öde är dermed tillsvidare afgjordt. Godt hade dock varit, om samtidigt med städerna, äfven landtkommunerna kommit i åtnjutande ar en billigare rösträttsfördelning. Det finnes många sådana, hvilkas angelägenheter nu bestämmas med absolut maktfullkomlighet af en enda rik man, och om denna maktfullkomlighet kan fördragas, der personen i frågan har sina medborgares aktning och förtroende, blir tillståndet verkligen od ligt, der, såsom tyvärr någon gång händelsen, makten, som penningen förlänat, fallit i ovärdiga händer. Hade jemnkningen denna gång blifvit utsträckt äfven till landsbygden skulle agitationen i fråga om rösträtten sannolikt för en längre tid lagt sig till hvila och öfverlemnat målets vinnande åt det tysta arbete, som ensamt är i stånd att bereda säker väg för jemlikhetsprincipen — arbetet för folkmassans upplysning och för en allmännare spridd välmåga. Det är den skarpa motsatsen mellan bildning och okunnighet, mellan välstånd och fattigdom, som vida mer än maktbegäret och klassfördomarne alstrar fruktan för rösträttens utvidgning. 1 den mån dessa motsatser bli mindre bjerta, blir den ifrågavarande reformen såväl mer berättigad som lättare att genomföra. Skälet, hvarför första kammaren förkastade lagutskottets förslag att nedsätta högsta röstetalet på landet till en tiondedel af kommunens hela röstetal, var hufvudsakligen det, att denna törändring skulle kunna återverka på första kammarens sammansättning och dermed rubba den så nyss lagda grunden för den nya representationen. Det fanns dock en utväg att komma ifrån denna betänklighet genom att antaga hr Hederstjernas reservation, som ville medgifva den af lagutskottet förordade förändringen, utom vid val af landstingsmän eller deras elektorer.