Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1869, sida 3

KOTENHAMN d. 10 April. 129 ts råg 7 rår 72 sk. och 127 e:s 7 rdr 88 skilling. Bref från Landsorten, ( Från redaktionens korrespondent.) Upsala d. 8 April. Studentmötet i Kristiania och promotivnen stå för tillfället, som det heter, på dagordningen. Hvad det förra beträffar, så hafva vi nu fått inbjudning och densamma har blifvit föredragen i studentkårens direktion, der den ,,bordlades på en vecka, ör att om Lördag förekomma på allmän studentsammankomst. Hvarföre den behöfver 8 dar för att ligga till sig, det vete de gode Gudarne och — direktionen. Att inbjudningen kommer att emottagas, lider intet tvifvel, sedan man blifvit upplyst om, att något minimi-antal ingalunda varit i fråga, som åtskilliga tidningar omtalat, utan att alla som vilja äro välkomna. Raturligen tå vi resa billigt på jernväg;-— man porerar för 10 rdr pr person, och då blir resan ej dyr, och får man desslikes en kronoångare for godt pris, eller gratis från Göteborg till Kristiania, kan man, utan tvifvel, med alla expenser, göra en slik, angenäm lustresa för 50 rdr rmt. På färden kommer naturligen en mängd ,,gamla studenter, tjenstemän och andra att tillstöta, för att upplifva minnen från ungdomsåren, så att nog blifva vi manstarka från Upsala, och serskildt skall det läggas an på att få god sång, på det att vi må häfda vår gamla a. Att konserter komma att gifvas i Göteborg tar jag för alldeles afgjordt, och torde ni då få höra Södermans Bondbröllop. På återresan skulle kören sjunga i Örebro och kanhända i Norrköping, hvilka städer, på resan, ligga bäst till för konserterande, allt i ändamål att stärka vår byggnadskassa, som nu på länge ej haft någon inkomst. Qui vivra verra! Om promotionen vet man lika litet som förut, men man börjar misströsta om Carolinasalen för den blifvande balen, ty bibliotekarien Styffe lärer yttrat i konsistorium, att: ,,gå magistrarne till kungs, om kanslern nekar, så följer jag med, och upphäfver kanslern det i konsistorium fattade beslutet, så går jag ensam till högre instans. Det är ord och inga visor när en man, sådan som hr Styffe, står bakom dem. I och med de tillintetgjorda planerna vis-a-vis Carolina börjar projektmakeriet, ty dansa skall man, om det också skall ske — jag vet inte hvar! Så har framkastats ett förslag, som, om det genom vederbörandes åtgöranden kan realiseras, icke saknar sina stora pointer. Man har nemligen tänkt sig den möjligheten, att då alla andra vägar stå afskurna för framgången af önskningsmålet, kunna få jernvägsstyrelsen att upplåta stationshuset på ett par dagar, för att der inlägga golf i höjd med perrongen, och derigenom åstadkomma en danslokal och dito sånglokal, som i storlek och elegans väl skulle erhålla få, om ingen medtäflare. Man tänker sig denna plats dekorerad med fanor, blommor och kransar i oändlighet och en strålande ungdom, smyckad till den vackraste fest vi ega, och det skulle blifva en ,interieur väl värd att målas och beskådas. För båda gaflarne skulle spännas tältduk, och här och der i hörnen tält anbringas, samt båda väntsalarne användas till toiletter och buffeter. Tågen skulle då köra upp med passegerarne till magasinperrongen, som ligger straxt bakom stationshuset, och passagerarne finge visserligen göra sin entråe i Upsala på den s. k. ,lastens bina, som för ett par dagar af hvarje trafikerande troligen med nöje skulle beträdas, då det gäller ett sådant ändamål. Men två ,aber stå ännu i vägen: ,,Går jernvägsstyrelsen in på detta?, och: ,tänk hvad det kostar! Id6en är god och realiserbar: Consensu omnium! Ett annat projekt är att ställa i erdning drottning Christinas thronsal, och om denna har jag redan yttrat mig i ett föregående bref, men jag tror att det skulle röna större svårigheter än föregående förslag. Sen återstår, då det bleklagda nejet susar öfver våra hufvuden från jernvägsstyrelsen, ingen annan utväg, an att taga den ,eviga Gillesalen, men dit kommer inte 13 in af dem, som vilja deltaga i aftonens nöje. Såsom ett ännu ytterligare bevis på konsistorii ,asketiska verldsåskådning, kan jag omnämna, att de sedvanliga 500 rdr, som magistrarne alltid förr bekommit tör att uppföra parnassen m. m., iår blifvit förvägrade, af hvad skäl känner jag ej, och få de sjelfva bekosta detta dyra nöje och göra som magistrarne från 50-talet med Carolinagoltvet: låta efterkommande amortera inköpssumman. Förenämnda golf är nu sedan några år inlöst af akademien, och det var bäst det, ty det skulle kunnat falla årets promoverande in att ta igen sitt!! Den 20 och 22 Mars hade Göteborgs nation tvenne festliga tillställningar, första dagen uteslutände för herrar, den andra spektakel och bal för sina familjer. Trenne småpjeser: ,,En menniskovän, ,Lika mot lika och ,, Efter operamaskeraden, uppfördes, före hvilka stycken en prolog upplästes. En lätt super följde derpå och kl. 10 började en animerad bal, som afblästes kl. 32 3, och dermed afslutades fastlagsnöjena. Påskhelgen har, hvad vädret beträffar, varit serdeles vacker, och man har vallfärdat hit från Stockholm. En mängd riksdagsmän, bland hvilka må nämnas biskop Sundberg och d:r Hedlund, hafva gästat staden, och många ,,hedervärda ha vandrat på våra gator och besett våra samlingar. Roosska truppen afslutade Annandagen sina representationer med ,,Cora eller Slafvinnan och gat sig af till Gefle. Vi undgingo att få ovett för öppen ridå trots de klena hus, som den värde direktören haft, men så uppmanades han också att stanna qvar öfver helgen af , någon, men det må ursäktas oss, om vi framkasta den supposition, att denne någon hette — Roos! Hur han kunnat få så mycket beröm i Göteborg, som han fick, kunna vi småstadsbor icke fatta, men det var väl icke ,grädda som bevistade hans representationer. Den höll sig nog vackert bemma både hos Er, i Norrköping och här!! Ä PIytiningstiden har söretett här, som annorstädes, ett virrvarr af korsande dragare och bärare, som än med eleganta kåsöser utpekat rikedomens begär efter att få det allt bättre och komfortablare, eller den fattiges dragkärra med stolar af träd och sänderslagna pinnsoffor som måste följa sin egare till kanhända eländigare kyffen. Det är här som öfverallt i lifvet: les extremes se touchent! Allmänna sången var i går sammankallad för att afgöra om en studentkonsert tili förmån för de nödlidande, och resultatet behöfver jag väl ej säga af dessa förhandlingar. Några andra frågor afgjordes der också af mera enskild natur. Jag vet att jag ofta har börjat min mening, då det varit fråga om allmänna sången, med ungefär följande: Aldrig har den varit talrikare besökt och klingat bättre än nu, men jag måste äfyen denna termin säga detsamma, och det låter försvara sig, ty nya krafter strömma jemt till och för hvarje är ökas sångarnes antal, isynnerhet för vårtermininerna, och äldre akademici sky ej mödan att stå der uppe och sjunga ,i rök och damm på stora Gustavianum. 3—409 åhörare äro hvarje Onsdag samlade och många få åler vå da utan att komm: Se här huru oförutsedda omständigheter i forn af långa fingrar kunna korsa en god afsigt. Vå gamle hederrärde erkebiskop hade nemligen sat sig i sinnet, att han skulle gå upp i skolan ei timma om dagen för att afhöra lextionerna inon de olika klasserna För sådant ändamål gick ha ut i sin tambur och skulle ta sin öfverrock på sig men den var ingenstädes att finna. Den var stu len straxt förut. N han beställer sig en n Tar och får mycket riktigt den hem, hvarpå de