Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1869, sida 1

högre upp, der en brant sluttuing gaf nenniskan tillfälle att begagna vattnet för sina ändamål. Det audra deremot hade blifvit uppfördt med större kostnader nära flodmynningen och förmådde medelst ångkraft åstadkomma minst tio gånger så mycket som det äldre, hvars arbetsförmåga berodde af den egenmäktiga flodens vattenstånd samt af de källor, som närde honom. Den, som vid ofvannämnda tid geno ströfvade dessa trakter, anade lätt, ifall hans väg förde honom uppför den antydda floden, att man hade öfvergifvit de gamla qvarnverken, sedan man genom dem fö tjenat tillräckligt för att kunna uppby den ståtliga ångqvarnen. Men man mö äfsen med hvilka svårigheter grund ren af den gamla qvarnen haftatt kämpa, umt hvilken flit och energi det erfordrats att med det eländiga gvarnverket lägga den första grunden till den nya, ståtliga byggnaden med sin beständigt rykande, öga skorsten. Men från den nya qvarnen nedfördes ke blott nysågade, harzungande bräder till stranden, utan äfven hundratals tunnor, innehållande det finaste och vackraste mjöl, för att medelst s artyg och anländande ångbåtar adas år alla häll. Den beqväma vattenvägen utjemnade bristen på en tät befolkning i granuskapet, hvaremot å andra sidan närheten af Jes lämpligt sågvirke samt det outtömliga brännmaterialet var en stor fördel för qvarnegaren. Vid en ytlig blick ingaf den öfvergiisna qvarnen ojemförligt större intresse än eden yngre, med alla möjliga beqvämligheeter försedda, och kanske just derför att cden