verlden lättas och nybyggare kunna beqvämare afyttra sina produkter. Der den mäktigt mot vester framträngande civilisationen studsar tillbaka inför sanka, nästan ogenomträngliga skogar och, anseende dem mindre lämpliga för odling, kringgår dem, der bibehåller sig urinnevånarnes visserligen betryckta element längre än i andra trakter. Man träffar der ofta jägare och nomadiserande familjer, hvilka, ehuru redan berörda af civilisationen, lifligt erinra om de dystra, men alltid romantiska gestalter, som föresvälva de östra stadsinnevånarnes fantasi genom berömda skristställares mästerliga skildringar. Så länge dessa menniskor ega något dvar af sina ursprungliga jagtmarker, skilja de sig ogerna ifrån dem. Hvad agien ej mera inbringar dem, söka de att erhälla genom förbindelsen med de närboende hvita. Fredliga, ehuru betraktade med tyvärr ofta berättigadt misstroende, och i allmänhet behandlade med hårdhet, visa de sig bland kolonisterna, och tillfölje deraf stöter man ofta på kontraster så sällsamma och skarpa, att de äro tänkbara endast bland menniskoracer, som afvika så utomordentligt från hvarandra. De vidsträckta och af urskogar betäckta landsträckorna norr om Michigan erbjuda indianerna än i dag jemförelsevis lugna tillflyktsorter. Den stora fiskrikedomen i de större och mindre vattendragen lemnar ca ersättning för det minskade villebrådet; derför kan en betydande återstod af den förr så talrika och vidt utbredda Schippewästammen uppehålla sig i dessa trakter. Ön Mackinav bildar på visst sätt sam