Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1869, sida 2

syntes plötsligen general Negrete med några hundra man fribytare, öfverrumplade vakterna och afväpnade de få trupperna i kasernerna. En del af cheferna för nämnde trupper hade förut öfverenskommit derom. Efter allt utseende hade Negrete under en längre tid förut hällit sig dold i staden, och hade der förrärfvat sig anhang. Hela förctaget var stäldt på ett storartadt röfveri. En af de stora guldförsändningar, som regeringen städse låter eskortera med trupper, hade nemligen den 2 Februari inträffat i Puebla, och bytet var mödan värdt, enär det belöpte sig till 3,400,000 dollars. Eskorten för detta tåg utgjordes af en pålitlig bataljon, 700 man stark, anförd af en skicklig besalhafvare, som med all militärisk försigtighet ledde tåget. Negrete hoppades på den stora massan at ett beryktadt poletariat, åt hvilket han utlofvat en million till fördelning; men denna gång hade han bedragit sig. Omständigheterna tvingade honom att låta guldtransporten oantastad passera, och han slog läger vid östra ändan af staden, der han förkunnade sitt pronunciamento. Först ett manifest till nationen och derefter en proklamation till innevånarne i Puebla. Äftonen den 3 Februari underskrefs ,.den stora pronunciamento-akten, naturligtvis först och främst af den till Negrete ötvergångna militären, men dessutom äfven af 230 personer. De förnämsta artiklarne voro: 1. alt 1857 års författning skall noga iakttagas; 2. val skola oförtöfvadt anordnas för att välja nya myndigheter; 3. hela landets styrelse skall uppdragas åt andra personer; 4. fem män skola utnämnas, hvilka provisoriskt skola blifva president och ministrar. Andra akter innehålla: De cheter, som förmå sina trupper till affall, skola utnämnas till generaler; dödsstraffet afskaffas, o. s. v. Den sistnämnda bestämmelsen hindrade dock icke, att den af Negrete utnämnde guvernören i Puebla förklarade denna stat i belägringstillstånd, samt beslöt. att hvar och en, som kränkte egendomsrätten skulle skjutas. En allmän pressning till militärtjenst skedde, alla förbrytare utsläpptes ur fängelserna, och en revy hölls med 500 soldater och 1. 000 till krigstjenst tvingade. Regeringen i Mexiko, pr telegram underrättad om uppresningen, sände på flera vägar trupper till Puebla, hvilka raskt ryckte fram. Negrete lemnade staden med hela sin tross och tog riktningen åt Tlascala; ty från detta håll kom general Garcia, regeringens I högste befälbafvare. Men under natten öfvergafs denna riktning, och Negrete vände sig sydvest ut mot Cholula. Der företogs detsamma som i Pucbla, alla förbrytare släpptes ur fängelserna, alla unga män pressade till krigstjenst, alla hästar och muldjur togos, och af penningar togs så mycket. som kunde öfverkommas. I Puebla hade alla allmåänna kassor blifvit tömda, och 200,000 dollars uthpressade af innevånarne. Efter ett kort uppeI håll fortsattes marchen söder ut till Atlisco. A. de män, som tvingats till krigstjenst, rymde 700 redan första natten, och en mängd förbrytelser begingos af de utsläppta fångarne. Den 5 Februari på aftonen voro regeringens tjenstemän åter i satta i Puebla, regeringstrupperna på väg att förfölja rebellerna, hvilka sökte att öfver Matamoras upphinna de södra bergen. Negrete härstammar från Puebla, I sin ungdom pressad till soldat, steg han genom sina talanger till högre grader och utmärkte sig derigenom, att han organiserade sina trupper väl och höll sträng disciplin. Sin tvetydiga karakter har han bevisat genom många partivexlingar. Så bade han förrådt det liberala partiet och öfvergått till reaktionen, Miramon, hvilken sistnämnde han äfven skulle öfvergifvit, om icke Juarez år 1869 hade tillbakavisat hans förslager. Mot interventionen kämpade han ärligt, och det var hans brigad, som så hurtigt vid Puebla tillbakakastade de franska zuavernas anfall under general Lauransez. Under Foreyz belägring at Puebla utmärkte han sig mycket, deltog icke i kapitulationen, utan genombröt de belägrandes venstra flygel. Härefter deltog han i ett guerillakrig mot den franska invasionen, åtföljde Juarez till Chihuahua och fungerade som dennes krigsminiter. Ilan förlorade denna plats efter en fullkomligt misslyckad expedition till Coahuila, hvarvid nära nog hela den styrka omkom, som han anförde. Af sårad fåfänga väcktes sedan hans fiendkap mot Juarez. Under kejsardömets sista tid ar han — vunnen genom mutor — i begrepp att öfvergå till Maximilian, då katastrofen vid Queretaro omintetgjorde denna plan. På grund at up fångade handlingar ställdes han bland landets fi rädare. Ilan uppträdde nu fiendtligt mot regeringen. Utan bildning, men listig, djerf och likväl beräknande, utan skrupler i afseende på valet at medel, nära förtrogen med sina landsmäns karakter, är han en motståndare, som skall kunna bereda regeringen stort omak. De sednaste berättelserna från Mexiko innehålla, att Negrete var häftigt förföljd af regeringens trupper, samt att man hopades kunna fånga honom söder om Matamoras. Nästan samtidigt med rebellionen i Puebla förekom en uppresning i Merida, hufvudstaden i Yucatan. Två officerare, som kommenderade i citadellet, uppreste sig med sina trupper mot regeringen, i komplott med ett antal innevånare i staden. Ofrerste Cerallos ställde sig i spetsen för de få trupper, som blifvit trogna, förstärkte dem genom nationalgardet och stormade citadellet. Anstiftarne af resningen och åtta af de medsammansvurna i staden blefvo genast skjutna, många häktade och regeringens auktoritet återställd. a