Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1869, sida 2

tillsvidare från motionen, men slutade dock med: att på det lifligaste förorda så snar och kraftig bjelp som möjligt åt våra så svårt hemsokta brö-der inom de småländska länen. Häruti instämde: ock hrr Arrhenius och Caspersson. i Vidare förekom inom första kammaren endast lagutskottets utlåtande n:o 19, deri, på grund af en motion utaf frih. J. Liljencrantz, föreslagits sådan ändring i kgl. förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm d. 23 Maj 1562, att Stockholms stadsfullmägtige må ega alt inom sig utse ordförande. Till detta ordförandeskap är, såsom bekant, enligt nu gällande författning, öfverstäthällaren sjeltskrifven. Utskottet hade dock, på sätt nyss antydts, föreslagit ändring i detta hänseende. Detta Beslut lärer ock, enligt hvad under den korta diskussionen om detta betänkande upplystes, hafva tillkommit med endast 3 rösters pluralitet. hvilket eck förklaras deraf, att 6 af första kammarens ledamöter antecknat sig såsom reservanter, samt en sjunde, hr v. Möller, under öfverläggningen yrkade afslag å utskottets hemställan samt till ännagaf att han, tillföljd af frånvaro på permission vid betänkandets justering. ej varit i tillsälla att afgisva sin reservation. För afslag å utlåtandet talade i öfrigt hre Wallenberg och gresve E. Sparre, hvilka ej kunde betrakta annat än som en väsentlig fördel för Stockholms kommun, att öfverståthållaren enligt lag vore stadsfullmäkges ordförande, hvarigenom han vida bättreän genom meddelade protokollsutdrag och kortfattade beslut biifver i tillfälle att under diskussionens gång inhemta stadsfullmäktiges åsigter och önskningar. Det vore ej heller tillfyllestgörande, att endast lemna denne embetsman tillträde till öfverläggningarne, utan just uppdraget att leda öfverläggningarne verkade till detta innerliga samband! mellan kommunal-institutionen och stadens styrelse, som måste anses vara så välgörande. Dessa talare kunde ej heller finna, att det låge något förödmjukande i detta stadgande, då ju till och med riksdagens kamrar mottaga ordförande af H. M:t. utan att deri spåra något nedsättande. i Till försvar för utskottets hemställan uppträdde endast hr de Laval, dervid hufvudsakligen stödjande sig på de skäl utskottet anfört: såsom att ötverståthållareembetet genom nu rådande anordning komme i en skef ställning, då öfverstå äthällaren såsom ordförande hos stadsfullmäktige ej vore utrustad med magt att hindra tillkomsten af olagliga beslut, ehuru det sedermera tillkomme öfverståthållareembetet att meddela eller vägra stadråStelse å stadsfullmäktiges beslut. Sålunda skulle kunna inträffa, att öfverståthållaren hos fullmäktige tidt och ofta kunde komma att å embetets ar — ty det vore i kraft af sitt embete han beklädde ordforandeplatsen — göra framställning om beslut, hvilka han sedermera måste, likaledes å embetets vägnar, förklara olagliga eller vågra att sastställa. Förslaget blef af kammaren utan votering förkastadt. ö Andra kammaren Med anledning af riksgaldsfullmäktiges vid sednaste sammanträde gjorda anmälan om en ledamots, öfversten Wirsöns död och v. talmannen Mannerskants då väckta förslag att utse ny ledamot af samma fullmä dylikt val skulle anställa om, huru detta val skul ttige. beslöt kammaren att 3. Härefter uppstod fråga e förrättas, antingen af de förut valda el lektorerna, eller om nya elektorer dertill skulle utses. De skiljaktiga äsigterna härom föranledde en stunds diskussion, dervid hr Hedlund, med upprepande af de anmärkningar han vid ett föregående tillfälle framställt mot det sätt, hvarpå de af kammaren förut utsedda elektorerna förrättat valen till riksgäldsfullmäktige, yrkade att nya elektorer nu måtte utses. Detta yrkande understöddes af hrr Ola Jönsson, Vougt och Lithner, hvilka sökte visa att ett sådant förfaringssätt vore enligt grundlagen det enda rätta, enär de gamla clektorerna fullgjort sitt uppdrag, samt att det vore så mycket nödvändigare att, oberoende af alla partistrider, verkställa val af nya elektorer, som en af de gamla elektorerna sjelf blifvit utsedd till riksgäldsfullmäktig. Hr Staaff ansåg kommaren ega frihet att begagna vare sig det ena eller det andra sättet, men ixardade för sin del anställande af nytt elkek. torsval. ö IIr Lindström framhöll möjligheten deraf, att meningarne angående de gamla elektorerna kunde vara förändrade och förtroendet till dem förmiaskadt, samt att erhållandet af visshet härom vore ett ytterligare skäl till nytt elektorsval. Hr Bergström delade den föregående talarens mening och uttalade tydligt sin alsigt att genom nytt val få utrönt huruvida ej majoriteten sedan det sista elektorsvalet förminskats. För det blifvande valets anställande genom de redan utsedde elektorerna talade hrr Mannerkantz, C. Ivarsson, Svanberg och frih. Alströmer, hvilka ansågo frågan endast gälla ett kompletteringsval och å sin sida tolkade grundlagen 2 att, vid detta förhållande, den gaf stöd för deas åsigt att nytt elektorsval borde ega rum. Hr Key förklarade, att ansvaret för den obehagliga personliga diskussion, som i denna fråga framkallats, drabbade den minoritet, som ständigt förde fosterländska intressen iskölden, bakom hvilka dock en sårad fåfänga gömde sig, och hvilken minoritet aldrig kunde förlåta, att den, efter att vid riksdagsperiodens början hafva varit majoritet, sedan blifvit förvandlad till minoritet. Votering måste afgöra, hvilken af de tvenne åsigerna skulle blifva gällande, och blef resultetet, ut kammären med 84 röster mot 76 beslöt att ytt elektorsval skulle anställas, hvilket, äfvenom val af suppleanter, skall ega rum lästkomnaude Lördag.