Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1869, sida 2

nånga (omkring 3J), erhålla fem dagar i veckan tt nödtorftigt, visst icke tillräckligt, bröd i skoLördag och Söndag få de ingenting och de ga dagarne endast ett mål om dagen. Fattigsstyrelsen förutsätter, att alla föräldrar skola itminstone 2:ne dagar i veckan kunna föda barten helt och hållet och de öfriga dagarne bidraga ill deras uppehälle. Det dock ganska t talrika fall icke förhållandet, som nogsamt synes på barnen, och detta nästan tydligare, ju yngre barnet är. Den fattiga modren ger berret li så länge som möjligt, ofta ända till slutet ar indra året, emedan hon ingenting annat har ait gifva. Då modren svälter, får barnet dålig och otillräcklig näring; för att stilla dess hunger, ger hon det kaffe (och hvilket kafte!), dåligt bröd, potatis, allt hvad hon kan komma öfver, endast undantagsvis mjölk, som hon ej förmår anskaffa. Följderna uteblifva icke länge: barnen bli cländiga, och tillkallad läkare måste, på Fattigvårdens räkning, förskrifva medikamenter, der lämplig föda vore för både mor och barn det bästa läkemedlet. — Vi hafva nyligen öfverstått en messlingsepide-. mi, företrädesvis angripande barn öfver dibarnsåldern, som i sjukdomsfallens talrikhet öfverträffat föregående dylika. IIOS den förmögnare klassens barn har den endast i undantagsfall visat sig allvarsam; hos den under mindre lyckliga omständigheter lefvande klassens barn deremot, för att icke nämna de talrika dödsfallen, i sjukdomens början, hvilka långvariga och svåra eftersjukdomar hafva icke följt, kroniska lunginflammationer, bronchiter och diarrheer, som i många fall slutat med döden, svåra ögonsjukdomar och hudutslag m. m., som ännu plåga de stackars barnen. Kraftig och oftare i folkskolorna utdelad föda hade troligen icke ringa bidragit att göra barnen mera skickliga att emotstå sjukdomsämnet och räddat åt samhället många friska och kraftiga arbetare: Hvilka samhällsmedlemmar växa icke opp i folkskolorna! Utsvälta under den tiden kroppen bäst behöfver näring, bleka och kraftlösa, skall det icke dröja länge i den kommande tiden, innan de på ett eller annat sätt falla kommunen till last — sedan je först kostat densamma ansenligt i läkemedel. Göteborgs samhälle har af ålder varit kändt för sin gifmildhet och sitt deltagande för nöden. Det innesluter ett icke ringa antal personer, som vi tro gerna skulle afse icke obetydliga summor för att veta att, åtminstone i deras närmaste grannskap, hunger och brist voro stillade. Uti ett sådant samhälle bör det icke vara omöjligt att så anordna fattigvården, att fattigvårdsstyrelsen icke behötde göra sig skyldig till en ofta obillig sparsamhet, icke sällan till och med öfvergående till obarmhertig karghet. Önskan att, i hvad på densamma ankommer, lindra den öfverklagade skattebördan, som utan tvifvel är motivet till detta handlingssätt, berättigar det dock icke. Vi anhålla, att sattigvärdsstyrelsen måtte behjerta denna vår framställning af förhållanden, som i de flesta fall det ligger i dess makt att förbättra. De anmärkningar vi trott oss böra göra, ega icke alla för oss alla lika vigt; de äro icke destomindre hvar för sig sanna, och sammanfattuingen eger tillämpning på ställningen i sin helhet. Vi veta att fattigvårdsstyrelsens uppgift är omöjlig att till full belåtenhet för alla uppfylla, och vi äro både skyldige och villige att i vår mån bidraga till dess lösning. — Vi taga oss friheten att i följande punkter sammaniatta de önskningar vi velat framställa: 1:0) att vederbörande fattigfogde måtte förständigas undersöka persons omständigheter, som af oss anmälts, vare sig till understöds erhållande eller till intagning. . 2:0) att fattigvårdsstyrelsen icke utan på under: sökning eller förut innehafvande kännedom grundade skäl, måtte afslå af oss rekommenderad persons hjelpbegäran. 3:0) att beviljadt tillfälligt understöd måtte göras icke så knappt och icke så snart indragas, att den behöfvande i sjelfva verket blifvit föga, om ens något, hulpen. 4:0) att förut innehafd hjelp icke måtte utan giltiga skäl, ar blott sparsamheislust indragas. 5:0) att utdelningen af matpoletter icke måtte under nu ingående April månad i betydligare mån inskränkas, för såvidt icke giltiga skäl dertill yppa sig. 6:0) att underordnad tjensteman icke må tillåtas att efter godtycke afgöra om och huru många matpoletter skola beviljas. 7:0) att fattigvårdsstyrelsen om möjligt måtte låta anordna utspisning af skolbarnen äfven Lördagar, Sönoch helgdagar. d:o) att den utdelade södan, som icke alltid är kraftig och närande, måtte blifva sådan. 9:0) att den måtte utdelas äfven om morgnarne, samt 10) till ett betydligt ökadt antal skolbarn. Göteborg der Mars 1869. G. E. Dahlström, Reinh. A. Rabe, läkare för 1:sta distrikt. läkare för 2:dra distrikt. C. H. Setterrall. H. Palm, läkare för 4:de distrkt äkare för 5:te distrikt. 8, med den reservatin: att åt ombudsmannen i Majorna måtte tilldeas ökad makt att utdela understöd. 3.