Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1869, sida 1

öfverlemnat vissa framstållda hufvudgrunder till ny organisation af rikets landtförsvar, hvilka utgöra delar at det förslag till fullständigt ordnande af rikets försvarsväsende till lands, som enligt K. M:ts betallning blifvit utarbetadt af chefen för k. landtförsvarsdepartementet. I det K. M:t öfverlemnat detta förslag till riksdagens kännedom, har K. M:t, som gillar förslagets alla grunder, dock, med afseende å de många och olikartade frågor, som deri ingå, och af hvilka större delen ej skulle utan olägenhet kunna redan under nästa statsregleringsperiod genomföras, för närvarande ansett endast vissa af förslagets delar, såsom utgörande grundvalen för organisationen, företrädesvis påkalla en lösning, för att, i den mån ske kan, redan år 1S70 bringas till utförande. K. M:t bar härvid i första rummet framställt ett förslag till kungörelse angående sden allmänna värnepligten, hvars aniagande blifvit gjordt till förutsättning och vilkor för de framställningar, som blifvit riksdagen förelagda rörande vissa förändrade bestämmelser i afseende å rustsoch rotehållares samt soldatens inbördes ssörhällanden, hvartill slutligen komma framställningar rörande indelningsverket i öfrigt, såsom uppsättning af vakanta nummer, anskaffande af trosshästar, förändringar i afseende å manskapets tjenstetid med mera. Då äfven utskottet anser att de båda frågorna: utsträckning af värnepligten och lindring af rustoch rotehållares besvär, stå till hvarandra i det närmaste samband, har utskottet ansett sig böra först pröfva huruvida hvad K. M:ti sistnämnde hänseende föreslagit innebär sådana förmåner, att de kunna anses i någon mån motsvara de ökade förpligtelser, som innefattas uti en vidare utsträckning af värn pligten eller beväringsskyldigheten; börande utskottet dock derförinnan uttala sin mening om det vigtiga rättsmoment, som här föreligger, beträffande den utsträckta beväringsskyldighetens förhållande tull de mellan K. M:t och kronan samt landskapernas menigheter ingångna knektekontrakter, hvilken lättssräga blifvit afhandlad ej mindre i chefens för k. landtförsvarsdepartementet ofvannänmda organisationsförslag, än ock i det betänkande, som afgifvits af den för utredning af frågan om roteringsoch rustningsbesväret den 8 Oktober 1867 förordnade komitt. Det lärer väl icke kunna bestridas att ju det nuvarande indelningsverket eger sin rättsliga och sociala grund uti de kontraherade förbindelser, som i och med de s. k. knektekontrakterna blifvit ingångna emellan K. M:t och kronan å ena samt landskapernas menigheter å andra sidan. Mot de åtaganden, hvartill de sednare förbundo sig, nemligen att anskasla och un derhålla ett visst autal soldater, tilltörsäkrades dem den förmånen att befrias från vidare krigstjenst, eller, såsom orden lyda i k. konfirmationen öfver de med allmogens fullmäktige vid denna riksdag slutna kontrakter om det vissa knektehållet, Stockhoim den 5 Dec. 1652: Alt förthy gifves dem deremot uppå K. M:ts vignar härmed den fullkomliga försäkring, att så länge på deras sida intet fel förspörjes det som utlosvadt är att efterkomma, de, deras barn och folk, hvilka till gårdarnes kultur och bruk samt till ersättande af manskapets aljgång nödvändigt kunna behöfvas, för utskritningar och alla dermed hängande besvär, hvad namn de helst hafva kunna, samt fördubblingar och våldsamma viärfoingar nu och i tillkommande tider vara alldeles qvitte och befriade. För att utröna om och i livad mån eu utsträckning af allmänna värnepligten baröres af de ofvan anförda bestämmelserna i knektekontrakterna rörande utskrifningar m. m., föreligger det att pröfva hvad med utskrilning förstås. Inkallelse till krigstjenst kan ske efter olika normer, nemligen: efter en viss procent af befolkningen, efter ctt visst anta manskap från vissa landsonmåden, eller efter åldersklasser. IIvilkendera normen som söljes, lärer väl saken vara densamma, så att alltsammans innefattas i orde utskrifning. Så har ock ordet utskrifning blifvit begagnadt om beväringsskyldigheten, och så förfäktades denna ordets betydelse serskildt under behandlingen af det till 1S65 ärs riksdag framlagda förslaget til landtförsvarets organisation, deri bland annat förekom utlottning af ett visst belopp manskap till krigstjenst. Mot dem som nu, då det är fråga om en utsträckning af värnepligten, yrka, att denna är något helt annat än utskrifning, bör erinras, att om så vore fallet, skulle man kunna inkalla beväringen i t. ex. 2:ne eller flera års garnisonstjeust, utan act frikallelsen från utskrifning blifvit dermed kränkt. Det framgår, af hvad bär blifvit i stör sta korthet anfördt, att utskottet anser äf sven inkallelse till krigstjenst på grund af Jen allmän värnepligtslag vara till begreppet och saken en utskrifning, eller alltså (just det, hvarifrån de mellan Kongl. Maj och kronan samt landskapsmeniglieterna singångna kontrakter frikallat dessa menigheter. Utskottet förbiser icke att, i och med denna uppfattning, hela den närvarande beväringsinrättningens rättsliga tillkomst är ifrågasatt, för så vidt den andra narten — mornas moni lv hataep —