Min käre hr Degeorge! Önskan att ännu en gång här i lifvet få återse min far har bestämt mig för att försöka det djerfvaste företag, som jag någonsin vågat, och för hvilket jag behöft mera mod, än för Strassburg och Boulogne; ty jag var fullt besluten att icke fördraga den löjlighet, som drabbar den, hvilken man häktar under en förklädnad. Se här specialiteterna angående min flykt! Ni vet, att fästningen Ham bevakas af 460 man, hvilka dagligen lemna en vakt af 60 man, hvaraf poster utsättas inom och utom fästningen. Dessutom var dörren till fängelset bevakad af tre fångknektar, af hvilka två alltid stodo på vakt. Mau måste således först komma förbi dem samt sedan passera den inre borggården framför kommendautens fönster. Dit ankommen, måste man gå genom porten, der en ordonnanssoldat och en sergeant, en portier, en skildtvakt oeh slutligen en postering af 30 man befunno sig. Då jag icke ville veta af någon ölverensltommelse med truppen, så måste naturligtvis en förklädnad uttänkas. Då man just nu höll på att reparera flera rum i den byggnad, som jag bebodde, så var det lätt att ikläda mig en arbetares drägt. Min gode och trogne Karl Thelin förskaffade mig en blus och ett par träskor, jag afrakade mina mustascher och tog en bräda på axeln. Måndag morgon kl. 6 såg jag flera arbetare komma in i fästningen. Då de kommit i arbete, uppmanade Karl dem att intaga förfriskningar i mitt rum, för att aflägsna dem från min väg. Han måste äfven kalla upp till sig den ene af fångknektarne, under det doktor Conneau underhöll sig med de begge andra. Emellertid hade jag knappt lemnat mitt rum, innan jag tilltalades af en arbetare, som tog mig för en af sina kamrater. Ankommen till slutet af trappan, mötte jag en af vaktknektarne. Lyckligtvis skylde brädan mitt ansigte, och jag upphann sålunda gården, under det brädan skyddade mig från att blifva upptäckt af de poster och öfriga personer, som jag mötte. Straxt derefter mötte