Den femte afdelningen erbjuder mest in. tresse, såsom vi hålla före, emedan förf afviker från turisternas vanliga sträkväg icke så litet och för sina läsare till Donat istället för till Rhen, till Pesth ech Konstantinopel istället för till Rom och Neapel. Skada blott, att författaren haft så brådtom, att han endast kunnat visa oss utsidan af lifvet och förhållanderna i de östliga regioner, han besökt. A. 3 HE gångsoch Polissaker. (Från Steckholm.) Brukspatron Lind mot bankdirektören Wallenberg. Vi hafva tör råzon tid sedan redogjort för en vid Stockholms rådhusrätt afdömd tvist mellan nämnde parter, rörande en tordran å 2,000 j riksdaler riksmynt, som Enskilda banken uttagit hos brukspatron Lind. Målet är således förut kändt, hvarföre vi anse öfverflödigt upprepa hvad vid rådhusråtten i saken förekom, endast erinrande derom, att de af hr Lind framställda påståenden ogillades, hvarjemte rådhusrätten afslog hr Wallenbergs yrkande om ansvar å Lind för rättegångs-missbruk. Härö:ver arförde hr Wallenberg besvär hos Svea hofrätt. som fastställt rådbusrättens dom, men ålagt hr Wallenberg att ersätta sin vederpart kostnaderna hos hofrätten med 75 riksdaler, hvarjemte hofrätten dömt Wallenbergs ombud, v. häradshöfding C. J. Djurberg, enär denne i libellen skrifvit smädligen mot rådhusrätten, att, jemlikt 10 kap. 2 8 strafflagen, böta 100 rdr rmt. (Från Hudiksvall). Oroligheterna i Skästra. En ytterligare rapport af den 26 Mars från kronofogden H. R. Winter har inkommit till K. M:ts befallningshatvande öfver Gefleborgs län, så lydande: Till min den 19 dennes afgifna rapport öfver uppträdena vid sista liqvidationsmötet i Jerfsö får jag vördsamt tillägga, att då pigan Karin Persdotter med stor svårighet af militären arresterades för mot mig utöfvade handgripligheter, rusade gest de fleste, som voro inne uti fähuset, ut och de efter, hvarvid hopen ökades till en framvältande lavin, ropande och skriande af alla kraft Sjelf uppförde qvinnan sig såsom en galning, derigenom ytterligare uppretande folkmassan, som hotade och ropade dess värre, ådagaläggande tydligen sin afsigt vara ait med förenadt våld sätta sig upp emot myndigheterna på stället, hvilket af de följande händelserna äfven visade sig att uppsåtet var att befria qvinnan, som ock på ett för mig outredt sätt lyckades befria sig ur arresten och skynda hem till fähuset, der hon sednare på aftonen af mig ånyo påträffades. Den framfe akten församlade folkmassans afsigt att befria de i arresten inmanade gaf sig tydligt tillkänna, hvarom jag blef ofvertygad vid min ankomst till vakten, som redan gått i gevär, hvarför, då jag såväl hörde hurraropen och skränet som erfor uppträdena i arrestrummet, jag genast skyndade till den upproriska folkmassan, uppmanande den, både i bevekande ordalag och allvarligt, att genast skingra sig, dock utan önskad verkan. Biträdande länsmännen gjorde äfven sitt till, dock utan att vinna gehör. Hade någon vågat framträda såsom anförare, så är det helt visst, att massan genast gripit till våldsamheter, men denna gång blef den förekommen genom de sedermera mycket klandrade kraftätgärderna. Min uppfattning af situationen var och är ännu den, att folket, som nyligen sett gräsliga uppträden i staden Hudiksvall kunna försiggå, och som förmenade sig kränkt i sina gamla marknadsrättigheter att obehindradt få supa och ofreda fridsamma personer, ansåg sig berättigadt att sjelft utkräfva hämnd på mig, såsom en orsak till förbudet om kaffeoch öltörsäljningen m. m. dervid ej aktande det ringaste den kommenderande militärstyrkan, hvilken af det ansågs icke vara försedd med annan ammunition än lösa skott. En perso., hvilken jag misstänker hafva bidragit att upphetsa sinnena, var en gesäll, hvars namn jag för det närvarande icke kan draga mig till minnes, men som jag snart torde få reda på. Densamme hade etablerat en panorama med thy åtföljande lotteri å varor samt musik från ett positiv. Som jag ansåg att detta skulle åstadkomma en oayttig samling af traktens ungdom, samt då han hade K.M:ts befallningshafvandes tillstånd att endast under marknader förevisa panorama, förbjöd jag honom att hålla den öppen, hvilket han efterkom. Sedermera, hvarhelst jag gjorde visitationer efter kafleoch ölförsäljningar, synnerligast uti det fåhus, der Karin Persdotter utdelade kaffe, påträffade jag nämnde gesäll, hvilken alitid ställde sig närmast mig och såg uppretad ut samt aldrig afvek från stället, då de innevarande uppmanades att aflägsna sig. Möjligen kan min misstanke vara ogrundad, men besynnerligt förefaller det mig att jag skulle påträffa denne person öfverallt i min väg. Äfven hade jag hört att vapen af flera slag skulle varit gömda någoni Skästra by för att begagnas Thorsdags afton mot mig och militären, men upproret blef i tid qräfdt samt folket skingradt, så att de aldrig fingo tillfälle att ånyo samlas och begagna dem. Vidare får jag tillägga, att hvarken jag sjelf tillsade eller hörde kommenderande ossicern befalla jutning, hvilken, efter hvad jag sedan bört, bört i anledning deraf, att några personer skulie lörsökt att från en soldat bemäktiga sig ett gevär, då ett skott afbrunnit, troligen af våda, hvilket förorsakade att äfven 6 eller 7 soldater genast aflossade sina gevär. Vid första skottet skyndade jag till för att förekomma vidare skjutning, men erhöll i och med detsamma ett starkt slag eller en skuffning bakifrån, så att jag tumlade framåt ett stycke. Förmodande mitt lif svälva i fara, aflossade jag då mina i förra rapporten omnämnda fyra revolverskott, hvilka icke voro laddade med fiera än fem hagel i hvarje. De personer, hvilka skola hafva åsett försöket att tillgripa soldatens gevär, lära vara fabrikör Dedering och handlanden Fredin, båda från Hudiksvall. Hela händelsen timade emellertid inom så kort tidrymd, att det, äfven för den mest kalla och lugna person, hade varit omöjligt att i hast göra klart för sig, om den skulle rubriceras under 7 eller 13 Så 10 kap. strafflagen. Uudiksvallstidningens korrespondent anser mig hafva handlat förhastadt, men mitt medvetande tager mig fri från denna beskyllning, enär jag handlade efter bästa förstånd och öfvertygelse. Några personer hade äfven inträngt uti handlanden Igglunds sähus, natten emot Fredagen, och frågat i hvilket rum kronofogden bodde, emedan de skulle ; tända eld på huset och sveda ut honom. Med anledning deraf tillsades patrullen att hafva ett vaksamt öga på Igglunds hus under natten, och någon misstänkt person anträffades icke heller vid renderna. Slutligen får jag vördsamt bifoga följande från länsman J. Malmqvist infordrade rapport öfver personer, som blitvit sårade vid ofvannämnda uppror ). ) Desse äro inalles 8, hvaribland värst bondsonen A. Eriksson i Sörvåga, på hvilken låret blef genomskjutet genom köttet; 5 hade fått huggoch kross-sår i hufvudet, 1 blifvit skadad i öronsnibben, 1, en dräng i Skästra, enligt uppgift fått ett bajonettstygn i sidan och ett i ryggen, dock ej