Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1869, sida 3

utan endast lösbrutna isstycken Hr Jöns Rundbäck har till StockholmsPosten insändt en skrifvelse, som redaktioner af nämnda tidning borde förpassat omedelbart till papperskorgen, ifall något undseende tör författarens person hade fått göra sig gällande. Sedan den emellertid nu vunnit offentlighet, och då herr Rundbäck riktat äfven till red. af Handelstidningen en begäran att få sitt stilprof aftryckt i dess spalter, så meddela vi detsamma här nedan: Uti ,,Stockholms-Posten för den 27 sistl. Mars läses bland annat lärorikt och godt följande: ,det nyss skedda valet till styrelse i Göteborgs länekontor ger en försmak på huru väl det skulle blifva bestäldt, om riksbanken medelst en mängd lånekontor skulle allena besörja bankrörelsen i hela landet. Hvad ,,Stockholms-Posten egentligen menar med denna harang är svårt förstå; men att meningen har, som mycket annat i den värda tidningen, en dubbel betydelse, är tydligt; ty antingen — si kunna orden tolkas — är tidningen missbelåten med den valda styrelsen, eller, så kunna orden äfven tydas, efter hvad förut i tidningen forekommit, syfta de på undertecknad, som äfven erhöll röster till styrelseledamot i lånekontoret. Jag vill antaga den sednare meningen, ty att antaga den förra voro i dubbel mening lågt; men får då på denna och öfrige beskyllningar mot mig härmed offentligen förklara, att jag aldrig utbjudit mig till eller sökt genom vänner och väns vänner erbålla den ifrågavarande platsen. Det måste jag dock sanningen till ära meddela, att ännu innan 72:an förevarit till behandlipg, underrättades jag genom tredje person, att en viss herre, som skall harva mycketbeställa med ,,StockholmsPosten, antydt, det han som äfven skall hafva stort inflytande i första kammaren, gerna såge och ville medverka till, att jag skulle erhålla omrörda plats. Frågan var blott om jag ville, på vissa vilkor naturliatvis; men jag ville icke. Detta svar torde vara nog på alla gemena insinuationer; men afser tidningen uti de anförda orden att kasta en skugga på min förra verksamhet som styrelseledamot i Göteborgs diskont, så anhåller jag att tidningen förklerar sig tydligare och jag skall blifva tidningen tacksam om den kan bevisa, att jag afvikit från pligtens bud eller böjt knä för Baal. Öfriga tidningar som smutskastat min ringa person i förestående hänseende såsom ,, Göteborgs Handelstidning och ,,Göteborgs-Posten torde jemväl intaga förestående. Stockholm den 2 April 1869. J. Rundbäck. Stockholmsposten tillägger: Ingen läsare med oförvilladt omdöme bör kunna missförstå vårt tydliga uttalande, att derest styrelseledamöter i lånekontoren företrädesvis utses med afseende på politiska partigrupperingar och en sådan systemförändring skulle i bankväsendet ega rum, att riksbanken ensam medelst en mängd lånekontor i landsorten skulle besörja bankrörelsen, så komme alla näringsgrenar deraf att lida. Efter de upplysningar vi erhållit och till hvilka vi sätta fullt förtroende, anse vi dels hr Gren lämpligare än hr Rundbäck till styrelseledamot vid lånekontoret i Göteborg, dels att hr Rundbäck erhöll andra kammarens elektorers röster, endast emedan han tillhörde den bekanta majoriteten i samma kammare. Slutligen hafva vi lyckats förvissa oss derom, att hr Wallenberg, som icke lärer hafva fördelen af någon personlig bekantskap med hr Rundbäck, väl vid ett af första kammarens ledamöter talrikt besökt privatsammanträde, med anledning af att hr R. förut varit styrelseledamot vid lånekontoret i Göteborg, nämnde hans namn, men vi kunna jemväl intyga, att detta meddelande mottogs af samtlige de närvarande såsom ett föga lyckadt skämt. Ir Rundbäcks nu gjorda antydan, att hr V. erbjudit sig medverka till br Rundbäcks val, på vilkor att denne sednare skulle rösta för äni i SR. F., saknar all grund. Det är celse när riksdagsmän, som borde unna anses a landets förtroendemän, så ringakta sanningen som hr Rundbäck gjort i ifrågavarande fall. Med anledning af hr Rundbäcks i ofvanstående uppsats visade benägenhet act bära ordet ,smutskastning på tungan, vilja vi för egen del endast anmärka, att det är en tidningsredaktions obehagliga pligt att beröra äfven sådane offentliga i förhållanden och offentliga personer, från hvilka man helst skulle vilja se bort. Det har sålunda varit vår skyldighet att uttala ett omdöme öfver detintrigspel, som, till alla fosterlandsvänners sorg och grämelse, kastat sin mörka skugga på den ena afdelningen af Sverges förstå solkvalda representation. Allt hvad man till shr Rundbäcks ursäkt kan säga är, att han icke tillhör de mera framstående agenterna för dessa intriger och att han icke genom missbruk af betydliga talanger bidragit till att minska det förtroende landet bör hysa för sin representation. BN dd Rs 5