att tillfredsställa aktieegarne, och dessa ha derför måst åtnöja sig med 4 procent. Emellertid säger ju ett gammalt ordspråk, att all början är svår, och antagligen är det äfven här blott det första steget, som ir mödosamt. Den nordiska industriutställningssaken bar i dessa dagar stött på ett nytt skär, som det måhända till och med blir omöjligt att få klaradt, och saken synes altså tillsvidare ha strandat. Bland de oeftergifliga vilkor, som det af Industriföreningen nedsatta finansutskottet uppställt för att åstadkomma de nödiga penningemedlen till utställningen, var äfven det, att industriföreningens styrelse hos Köpenhamns kommunalstyrelse skulle förväfva fullctändig skattefrihet för byggnaden. Stadsrullmäktige voro villiga att medgifva en sådan, notabene för de delar af byggnaden, hvilka komme att användas för utställuingsbehof, men deremot icke för de uti densamma inrättade kafcer och restaurationer, hvilka man ej fann något naturligt skäl att tritaga från de skattebördor, som deras konkurrenter i staden måste bära, likasom man ock efter slutad utställning endast ville medgisva skattefrihet om byggnaden användes antingen till torgplats eller i sin helhet eller till största delen i och för ändamål, hvilka man ansåge allmännyttiga. Magistraten ville deremot ej gå in på det sistnämnda medgilvandet, och en af dess medlemmar klarade, att det yttersta, hv: till magistraten borde gå, vore att bevilja skattefrihet för byggnaden så länge den begagnades till industriutställning, men att man efter denna tid borde förbehålla sig att taga frågan i förnyadt ötvervägande, såvida byggnaden skolle användas för andra ändåmdi. Stadsfullmäktige brydde sig emellertid icke bärom: de antogo det ofvan omnämnda förslaget, men magistraten å sin sida visade sig lika ihärdig och har för någon tid sedan återremitterat ärendet med den förklaring, att den icke kan godkänna stadsfullmäktiges beslut. Deremot omtalas det allmänt, att magistraten, för att visa sitt intresse för saken, erbjudit sig att, i likhet med hvad Stockholms kommunalstyrelse gjorde år 1866, lemna ett betydligt bidrag af stadskassan till utställningen. Huruvida stadsfullmäktige och Industriföreningens styrelse vilja gå in härpå, torde emellertid vara tvifvelaktigt, isynnerhet hvad sistnämnda styrelse beträffar, då finansutskottet, med konseljpresidenten grefve Frijs i spetsen, kategoriskt uppställt fritagandet från skatt såsom ett vilkor för att anskaffa penningemedel. Emellertid förgår tiden, och just i morgon, den 1 April, är den frist utlupen, som krigsmieteriet lemuat Industriföreningen i hyres kontraktet om tomten, inom hvilken pen ningemedlen till byggnadens uppförande skulle vara anskaffade, då rätten till bygg nadsplatsen i motsatt fall skulle vara för suten. Hur Industriföreningen ämnar bet sig i detta dilemma är ej lätt att veta visserligen har den anhållit om en för längning af fristen, och en sådan har äf ven blilvit medgifven, men blott på ett vil kor, som den får svårt för att uppfylla Vederbörande fordra nemligen en förän dring af terrängen, som antagligen kom mer att föranleda, att hela den med s stor möda utarbetade byggnadsplanen må ste omarbetas, men härpå har styrelse naturligtvis icke synnerlig lust att in låta sig. Man finner således att utsig terna just ej äro glädjande, och skull utställningen verkligen komma till stånc hvarpå för närvarande finnas åtskillig skäl att tvifla, skall Industriföreninge lämpligen kunna säga med Virgilius: Post rarios casus, per tot discrimina r rum tendimus in—expositionem. Det går raskt framåt med insamlinge till de nödlidande i Småland. Tills da har inalles inkommit 6,402 rgsdlr 5 mar 6 skilling. Hos en af våra konsthandl la är utställd en praktsall japanesisk va som skall kosta 500 rgsdlr och säljas ti förmån för Småländningarne. Ad. B. SES RE —— I): FENDER Sn