Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1869, sida 1

deras darrande hufvuden matt lutade sig mot grafyen. De goda gamla hade begikvit sig till hvila. lhågkommande sin egen erfarenhet, ville de rikta de tre ungdomsvännernas erinring med en ny bild, en bild full af glädje och vemod, oro för tramtiden, tröst och trogen tillgifvenhet. De ansågo uttrycken af den sista timmans sammanvaro såsom gällande för hela lifvet, och derför skulle den sista afskedshelsningen den följande morgonen blott blifva helt flyktig och åtföljd af ett förhoppningsfallt leende. Redan i en timma hade Gabriele, Rosa och Fortis suttit vid det runda bordet, omkring lampan, och sökt att genom ett muntert samtal dölja sin verkliga sinnesstämning. Men detta lyckades endast till en del. Visserligen hördes stundom ett kort skratt eller ett skämtsamt ord, men ehuru ansigtet log, var detta ej förhållandet .med hjertat, och skämtet förrådde tydligt att tankarne voro annorstädes. — Då jag tänker på den långa resan du ämnar företaga, sade Gabriele under samtalets lopp, sedan Fortis redan två gånger hade manat till uppbrott, så kunde Jag afundas dig. Men jag hoppas att du ej glömmer oss, lika litet som att skritva och att foga några reseskildringar till underrättelsen om ditt befinnande