Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1869, sida 1

— men af ditt svar tycks framgå, att kärlek aldrig varit på tal mellan er, jag menar en kärlek, som slutar med giftermål, heh? — Aldrig! Det kunde ej heller inträffa, emedan — emedan ingen af oss erfor en sådan böjelse, svarade Fortis lugnt och kallt. — Med Gabriele hade jag visserligen för en tid sedan ett dylikt samtal, men det öfverskred aldrig skämtets gränser. — Jag vet, jag vet, min vän, svarade majoren med en anstrykning af munterhet, — bromsen hade åter ett af sina befängda infall, heh! Bra att allt stannat vid skämt, hade annars varit en skön historia. Kunde aldrig ha blifvit något af med er båda; — men — vi ha ju den vackra prestgårdsrosen, en flicka just skapad till att förvrida hufvudet på en varmhjertad, ung man. Ditt förhållande till henne har ju inte heller antagit någon allvarligare karaktär? — Usarken till Rosa eller Gabriele, bedyrade Fortis, och ett lätt uttryck af hans förra sjelftillit flög öfver hans drag, — öfver hufvudtaget har mitt beslut att aldrig fastkedja någon annan menniskas öde vid mitt blifvit oryggligt efter de sednaste tilldragelserna. — Du tycks låta hufvudet tala, der hjertat afgör hos andra förnuftiga menniskor, anmärkte majoren och nickade med hufvudet, — men det är bra så, — åtminstone för närvarande; — kommer tid, kommer råd. Måste för öfrigt inte uppfatta falskt att jag bragt denna sak å bane mellan oss. Det hade ju varit möjligt att ett ömt förhållande uppstått under er obehindrade sammanvaro, och antingen det nu varit Rosa eller Gabriele, skulle det ha be