Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1869, sida 1

ordna dina finanser och ge dig min välsignelse; — jag är en gammal man, och man kan inte veta om vi få äterse hvarandra här i lifvet; — afbryt mig ej — och låt oss ej förbittra den korta tiden före vår skiljsmessa genom dystra betraktelser, utan heldre öfvergå till gladare ämnen. Du måste ta afsked i prestgården. De goda menniskorna ha visat dig stor vänskap, och det blir nog en sorglig underrättelse för dem, då de få höra att du reser bort för en längre tid. — De veta det; jag vill gå dit bort i qväll och ta afsked. Gabriele befinner sig redan der. — Heh, det faller mig något in, hvarom jag måste tala med dig. Afskedet från de båda flickorna blir väl svårt för dig? — Ganska svårt; jag skall sakna dem mycket. — Hm, det låter temmeligen kallt, — men kanske äro dina känslor desto varmare. — I hvad afseende menar ni, herr major? — Jag menar att afskedet från den ena blir kanske svårare för dig än från den andra. — Jag håller af dem båda två som mina systrar, och likväl skiljs jag nu vida lättare ifrån dem, än om det hade skett i går; jag skulle aldrig mera kunna umgås med dem på samma oförbehållsamma sätt som förr. — Jag förstår hvad du menar och uppfattar dina känslor, men jag måste likvål öppet säga dig, att dina ord återigen dikseras af en falsk stolthet. De båda flickorna förtjena ingalunda att du sårar dem