Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1869, sida 3

Blandade ämnen. Svensk sångare i Amerika. En korrespondent berättar, bland ånnat, från Newyork till Nerikes Allehanda att man i Newyork väntar få höra en svensk tenorsångare, Hjalmar Nordblom, son at aflidne musikdirektören Nordblom i Upsala. Den berömda sångerskan Parepa Rosa har anställt honom för en längre tid, men han kommer ej att debutera förr än i höst; under tiden studerar han för Newyorks förnämsta maöstro. Han har en utmärkt tenor och goda anlag för scenen. Den nyligen aflidne Lamartine uppehöll sig under sin resa i Orienten några dagar i en liten stad i Syrien och blef gästränligt mottagen i den der bosatte franske konsulns familj. Förmodligen af tacksamhet härför egnade han åt husets hegge döttrar ett långt kapitel i sin ,, Voyage en Orient, i hvilket han hänryckt prisar de begge damernas skönhet och liknade dem vid grekiska gudinnor, ehuru de i verkligheten voro afskräckande fula. Lamartines bok gjorde snart de begge flickorna verldsberyktade och ett stort antal turister försummade icke att uuder sina resor i Orienten besöka den lilla syriska staden och uppsöka konsulns hus, men alla vände de snart detsamma ryggen, Dock fanns det två rika engelsmän, som trodde på skaldens ord och gifte sig med de bi da flickorna. Kort efter bröllopet yttrade den ene af dem till en god vän: ,Jag har gift mig med min hustru, emedan mr Lamartine skrifvit att hon var så förtjusande vacker. Det kan jag då ej finna, men den saken förstår mr Lamartine bättre än jag. Nyckfull Ö. Uti sjön Ilsing i Lisland skall finnas en holme, som periodiskt uppstiger öfver vattenytan och åter försvinner. Under sommarhettan eger nemligen en stor gasutveckling rum på sjöns botten, till följd hvaraf en mörk blåstormig massa uppdrifves, hvilken hastigt betäcke med hvarjehanda vattenväxter, men åter vid de kallare nätternas infallande småningom minskas, samt slutligen till vintern nedsjunker i vattnet eler, såsom folket säger, i sin vintersömn. Om expansion och kontraktion hes is. En vetenskaplig diskussion öfver isens förhållande vid olika köldgrader har en tid förts inom Engand, både om sjelfva fenomenet och af aktade och insedde lärde uttalade diametralt motsatta åsigter lerom. Prof. Tyndall antager isens utvidgning och samnandragning. En mängd andra lärde bestrida letta. Experimenter hafva skett på följande sätt: )mkring en med noggrannhet hoplagd hög af is logos starka band af gjutjern. Derefter begöts let hela med en lösning, egnad att fr: mkalla stark völd. Efter en stund sprungo jernbanden sönder ned stark knall. Tyndalls antagonister ville detta aktadt icke anse sig fullt öfverbevisade. De ville iksom påstå att det var jernets sammandragning ika mycket som isens expansion, som orsakade ristningen af jernbanden. Det är dock ett sakum att man på de stora sjöarne ofta får se, än uru isen blifvit uppträngd i stora massor och lock, vid en uppkommen spricka deri, än huru ranska stora öppningar eller vakar bildats. Att xpansion verkat det förra och kontraktion det ednare är dock antagligt, ehuru det icke ännu lifvit vetenskapligt bevisadt huruvida den konstjorda köld, som vid experimentet framkallades, erkade på isen eller jernet, eller kanske på båda elarne. Man synes kunna komma till full klaret härutinnan derigenom att isens specifica vigt röfvas vid åtskilliga olika köldgrader — qvickilfret, som först vid mycket låg temperatur stelar, egnar sig mycket bra till profvare och har, huru ett flytande ämne, ingen sädan inverkan på sen att den deraf smälter.