Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1869, sida 2

alla de tre utforska det troligaste och upp: göra vår anfallsplan derefter. När du har slutat, min vän, så säg mig till; öfverila dig inte, — vi ha ännu god tid. Med dessa ord lutade majoren sig tillbaka i soffhörnet och tillslöt ögonen, likasom för att utesluta allt yttre från sin med allvarliga saker sysselsatta själ. Synbarligen var några minuters hvila välkommen för honom, sedan han alltifrån tidigt på morgonen oupphörligt hade varit utsatt för de våldsammaste sinnesrörelser, hvilka han dessutom sökt dölja. Men nu, då han visste sig vara obemärkt, bortlade han allt tvång. Hans anletsdrag slappades åter, hans skuldror sänktes framåt, hvarigenom hela gestalten erhöll karaktären af ålderdomssvaghet. Men likasom bade fridens genius lagt sin hand välsignande på det annars så stolt höjda och med så många vintrars snö betäckta hufvudet, så smyckade ett obeskrifligt uttryck af förtroendefull undergifvenhet det ädla ansigtet. XXI.