Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1869, sida 2

komst. Sorgsen tänkte han på sin fram stid, hvilken uppreste sig framför honon ssom ett oöfverstigligt berg; hans föresat satt lemna Hainfeld inom kortaste tid rub bades emellertid ej deraf. Åter riktades hans blickar forskande pi några ord i midten af brefbiten. — Vänne detta hänsyftar på mig? tänkte han och tillade högt samt nästan omed vetet: ,,om min dyre, lille Fortes. Majoren slog upp ögonen. — Riktigt sade han och nickade med hufvudet, — just så har min saliga hustru uppläst denna punkt för mig: ,Om min dyre, lille Fortes. Vi antogo att han menade dig dermed, då kanske dina föräldrar skrifvit till någon vän och i sitt bref omnämnt dig. Vi kallade dig emellertid Fortis och ej Fortes, som det står der. Men namnet kan ha varit längre, svarade Fortis, — ty tätt bakom ,s är papperet bortrifvet. Tyvärr finner jag ej namnet upprepadt i skrifvelsen, oaktadt den andas den ömmaste kärlek till ett frånvarande barn. — Hvem kan ha skrifvit detta bref? tillade han nästan hviskande och med en djup suck. — Heh, min vän, om vi det visste, så vore vi bjelpta, återtog majoren vänligt uppmuntrande, — men emedan vi ej veta det, så måste vi söka dra all möjlig nytta af det, som vi ha för ögonen. — Upptäcker du annars något anmärkningsvärdt i brefvet, jag menar med hänseende till det ställe, der det skrefs? — De båda hälfterna af brefvet hafva blifrit skiljda från hvarandra just i midtten af denna uppgift. — Och hvad återstår, heh? — Den 5 Maj 18 — derunder ett stort