Den 3 April. De samfälta voteringarne, 20 till antalet, hvilka man beräknar skola taga en Itid af 7 timmar, hafva affärdats på 5, så att de slutade redan på förmiddagen, tack vare den ledignötta mekanismen, hvarigenom hvarje votering numera upptager knappt en sjerdedels timma, oaktadt de afgifna röstsedlarne uppgått i första kammaren till 117 å 118 och i den andra till c:a 170. Det var på utgången af anslaget till armens vapenöfningar uppmärksamheten var mest spänd, och tog man för afgjordt, såsom jag förut yttrat, att majoriteten skulle blifva ytterst ringa, på hvilkendera sidan den fölle. Det var alltså med rätt stor öfverraskning man erfor, att det högre anslaget — d. v. s. bibehållandet af det gamla — vunnit seger med 168 ja mot 124 nej, således med ej mindre än 44 rösters majoritet. Förklaringen framträder dock straxt, när man finner, att minoriteten i Första kammaren reducerats till 4, i st. f. att man der påräknade 25 å 30, en förändring, som har sin grund i den starka påtryckning, hvarför denna kammares ledamöter lära varit föremål. — I tredje voteringen segrade Andra kammarens yrkande på en nedsättning i ett befästningsanslag från 117,000 rdr till S7,000 rdr, med betydlig majoritet, och så nedsattes äfven anslaget till skarpskytteväsendet från 90,000 rdr till 70,000, sedan Andra kammarens majoritet nu ändrat åsigt i detta ämne. Här bör dock anmärkas, att denna nedsättning innebär ingalunda något minskadt intresse för skarpskytteväsendet, utan dels den vanliga sparsamhetsifvern, dels den omständighet, att man beviljat 20,000 rdr, i enlighet med hr Adlersparres motion, till vapenöfningars införande i skolorna, hvilket ändamål ansågs vara beslägtadt med skarpskytteväsendet, såsom det väl ock i verkligheten är. — I allmänhet segrade härefter nej-propositionen (det mindre anslaget) med större eller mindre majoritet; dock räddades kongl. teatern för ytterligare nedsättning i sitt anslag med 170 röster mot 120. — De stackars vaktknektarne kunde ej erhålla mer än 200 rdr, i st. f. de 400, som blifvit begärda, hvaremot general Akrells döttrar Åingo, med knapp majoritet, den begärda pensionen om 200 rdr för hvardera. Nu kom man till den 19:de voteringen, rörande bankovinsten. Här dikterade äter Första kammarens majoritet beslutet, i det ja-propositionen (att hela 1567 års bankovinst, 1,995,060 rår, skulle anvisas till statens behof) segrade med 161 röster mot 130, som ville att deraf endast 1,500,000 rdr skulle till staten aflemnas. Den 20:de och sista voteringen rörde 1868 års bankovinst, då japropositionen lydde derpå, att af denna vinst 1,504,000 rår skulle utbetalas under 1870 till riksgäldskontoret, hvaremot nejpropositionen ville att blott 1,000,000 rdr kulle öfverlemnas. Japropositionen erhöll äfven här majoritet, ehuru något mindre än vid föregående votering, och således är nu bankovinsten lyckligen disponerad. Något förhöjning i bevillningen kommer, lill 10 jjd häral, icke i sråga. Jernvägsstriderna stå nu sör dörren. Den Sparreska humbugen, hvarom jag förut talat, lärer väl näppeligen röna nagon framgång. En kort men sakri chyr i ämnet far jag mig friheten inda; den är skrifven af den aktade, varmbjertade och upplyste patrioten Pehr Muren. Genom grefve Wirstns död kommer vil nytt val att anställas till ny ledamot bland riksgäldskontorets sullmäktige. Ilär blir ett tillfälle för det goda lundtmanns aperatt i någon mån reparera hvad det brutit vid det sista valet. Riksdagen.