KA ——— — fjol firade sitt guldbröllop, afled för ett par månader sedan den hulda makan, afsomnad, likasom i en lätt slummer, på sin soffa, efter det hon sagt sin n:an ett vänligt! godnatt. Det gamla justitierådet lemnade derefter under flera veckor ej sina rum, förrän han, några dagar före Påsk, gjorde ett besök på sin hustrus graf. Häraf följde en förkylning, som dock icke till en början ansågs vara af farligare beskaflenhet. Vaknad tidigt på Påskdagsmorgonen bad den gamle sin son att lisa för honom Wallins Påskdagspredikan, och kort härpå underrättades man att hans timmar voro räknade. Barnbarnen infunno sig att taga afsked, då han berättade dem, att han ville gå till farmor. ,Helsa farmor! upprepade de små, och så åtskiljdes man, efter kärleksfulla smekningar. Det gamla justitierådet hade börjat läsa en bok, och på den ville han nu se slutet. Så öppnade han boken, läste blad efter blad, slutade och lade boken ifrån sig. Efter en kort stund, hvarunder han lyssnade till en psalm, läst af en kär stämma, drog han lätt och fridfullt sitt sista andetag. Det var en död och en dödsbädd, värdiga en ädel själ.