vit taladt i 1867 års riksdagsskrifvelse till Kongl. Maj:t. Den komitt, som ai regeringen tillsattes, med anledning al denna skrifvelse; för att undersöka frågar om rustningen och roteringen, erhöll likväl intet uppdrag att taga aflösningen med i betraktande, varande det tydligt att regeringen icke ville höra talas derom. Här förelåg alltså ett ännu outredt moment, och det gällde nu huruvida innevarande riksdag skulle låta gig dermed nöja. Skall indelningsverket aflösas, kan naturligtvis ingen annan armöorganisation ifrågakomma än den som är stödd på den allmänna värnepligtens grundsats, ty icke lärer man vilja införa en värfvad armå i st. för den indelta. Frågan om aflösningen står alltså i oskiljaktigt samband med frågan om landtförsvarets byggande på värnepligts-principen. Amnet blef inom utskottet lifligt diskuteradt. Å ena sidan påyrkades afslag till framställningen rörande aflösningen, å den andra bifall till densamma. Vid framställd proposition, förklarades afslag vara japroposition, innan ännu den motsatta sidan hunnit formulera sin kontraproposition. Detta påskyndades, och så uppställdes helt naket såsom sådan: att tillstyrka riksdagen att hos Kongl. Maj:t anhålla om aflösning afindelningsverket samt uppgörande af ett förslag till en armåorganisation bygd på grundsatserna af allm in värnepligt och en rättvisare fördelning af försvarsverkets börda. Tack vare den förseglade sedeln, erhöll denna proposition majoritet. Men hr Adlersparre, som var med om beslutet, afsåg med framli gandet af de nämnda förslagen endast nya momenter för sakens utredning, icke ett definitivt afgörande, att en aflösning skulle ske, och då beslutet kunde tolkas i den sednare meningen, afgaf hr A. i ett sedpare utskottsmöte en reservation för att förklara sin åsigt. På detta vis uppstodo, om man så vill, flera reservanter mot beslutet än de som deltagit i detsamma, men det var icke saken denna hr A:s reservation gällde, utan tydningen af beslutet. Ur detta dilemma har man dock nu kommit, efter det den verkliga meningen blifvit i motiveringen tydligt framhållen, hvadan hr Adlersparre återtagit sin reservation. Emellertid har härigenom en inkonseqvens uppstått i utskottets räsonnemanger, i det, vid motiveringen af afslaget till. Kongl. Maj:ts proposition rörande de s. k. ,lindringarne och värnepligtslagen, majoriteten tillfallit den åsigt, som bekännes af första kammarens utskottsledamöter, hvaremot den andra kammarens ledamöter, utom hr Adlersparre, afgifvit en samfäld reservation; då deremot i den ofvan afhandlade frågan, der beslutet insått såsom svar på hrr Sven Nilssons och C. A. Larssons motioner, första kammarens ledamöter äro reservanter. Det är sifvet, att sådana inkonseqvenser måsto inträffa, då meningarne stå så lika emot hvarandra, att den förseglade sedeln måste fälla utslaget, ty slumpen frågar ej efter konseqvens. Militärutskottets ganska digra utlåtande är nu öfverlemnadt till tryckning, och skola reservanterna om Måndag aflemna sitt särskilta yttrande. Båda sidorna äro eniga om att afstyrka bifall till Kongl. Maj:ts! proposition rörande lindringarne äfvensom till förslaget rörande ny värnepligtslag. Vid det sednare har man dock tillfogat orden för närvarande. Det beror nu på om andra kammaren godkänner denna modifikation, hvilket kan betviflas. Att den nuvarande chefen för landtförsvarsdepartementet kommer att afgå i och med riksdagens asslag till Kongl. Maj:ts propositioner, anses för gitvet. IIVem haus esterträdare skall bli, är alldeles ovis Sannolikt är emellertid att denna vigt reformfråga kommer att härefter njuta näson tids hvila, då vi ej hafva, såsom norrmännen, en Broch, som tager hand om saken. På de kungliga slotten arbetas med fver att ordna våningar för alla de höga ster, som skola hitkomma till det kunga bröllopet i Juli månad. Såsom vänade gäster anföras konungen och drottningen i Danmark, prinsen af Wales med gemäl, tronföljaren i Ryssland med gemål, konung Otto i Grekland m. fl. Det blir en dyr affär för vårt konungahus, köpt för äran att få hålla bröllopet i Stockholm, under det regeln eljest är, när det