Riksdagsbref. XIX. Stockholm d. 2 April. Påsken har beredt riksdagsmännen ett kort. skollof, hvarefter ännu råder en viss stiltje. Åtskilliga utskott hafra också slut. arbeten, så alt blott tryckningen af deras betänkanden återstår. Man väntar alltså att snart få se stora massor af utskottsutlåtanden liggande på riksdagspulpeterna, hrarpå komma att följa plena tätt på hvarandra. Det blir då svårt nog att hinna med att läsa alla dessa luntor, för att kunna bilda sig ett omdöme rörande besluten. Det är då ganska godt, att man i morgon får göra undan de många samfälta voteringarne rörande de anslag, hvarom kamrarne stannat i skiljaktiga beslut. Om trenne voteringar kunna utföras i timmen, komma här nära 7 timmar att erfordras, för att afgöra de 20 punkterna. Hvad som här utgör hufvudfrågan är anslaget till landtarmens öfningar, hvilket, såsom man känner, Andra kammaren velat hafva nedsatt till hälften, för att inspara återstående 442,000 rdr till statsverket. Utgången häraf står på gissningarnes ståndpunkt och skulle i England säkert utgöra ämne för åtskilliga vadhällaingar. Troligt är att majoriteten blir temligen liten, hvilkendera summan som vinnes. Häraf beror också frågan om det belopp, som bör dispeneras för statens räkning af bankovinsten, ty om den större summan till militäröfningarne voteras, så måste tillgångarne dertill tagas af bankovinsten. Ryktesvis säges, att ministören vill taga denna sak mycket allvarsamt; men ännu har man ej fått någon bestämd förklaring derom. En orimlighet vore det väl också att betrakta den begärda nedsättningen såsom ett misstroendevotum, då nästan hvarje talare i Andra kammaren, som yttrade sig derför, uttryckligt förklarade, att det skedde ur sparsamhetsskäl, men icke af ovilja mot styrelsen, för hvilken man fastmer hyste största aktning och förtroende. Det kan deremot ligga en vida större fara uti att det större anslaget segrar, nemligen i ökade föresatser till de nya valen att göra sparsamhetsprincipen nnu mera gällande. Riksdagsmännen från landsorten — och detta sädane, på hvilkas ord man kan tro yttra ofta, alt ,då vi voterat brudgåfvan, kunna vi ej försvara denna åtgärd med mindre vi åstadkommit en motsvarande besparing på annat håll. Det är beklagligt, att dessa konflikter skola uppstå mellan Andra kammaren och en regering, som man högt värderar; men det är ingenting annat än det sem föregår i nästan alla andra länder. Öfverallt påyrka representationerna nedsättning i statsutgifterna, särdeles på militärbudgetens område, men endast på få ställen vilja regeringarne gå in på denna bana. Unglands närvarande regering gör dock härifrån ett lysande undantag, gifvande ett föredöme, som är väl värdt att beakta och efterfölja. Det har blifvit b gar, att inom mil blifvit fattadt under så säregna omständigheter, att der blefvo flera reservanter mot beslutet än de som fattade detsamma. Denna berättelse är ej fullt exakt. Under diskussionen om Kongl. Maj:ts proposition till vissa ,lindrivgar i rotoch rusthällares besvär, väcktes fråga om den Kaflösning af indelningsverket, hvarom blifättadt i vissa tidninutskottet ett beslut: