duettinon i femte akten emellan Riccard och Amelia är en liten godbit. Riccarde hvilkens entrö och öfriga uppträdande illustreras af er prunkande orkestrering har blott få, men tacksamma solonummer deribland en i mdra akten förekommand karakteristisk angone, och pagens ele ganta hallata i första samt hans upp sluppna canzonelta i den femte äro, i sir väg, charmanta nummer. Rytmiskt lf liga, melodiskt anslående och glänsande instrumenterade, höra stretlan, som afslutar första akten, samt de till festbalen hörande musiknummer till en ännu lättare genre. I besvärjelsescenen i andra aktens början igenfinner man i den vö beräknade orkestreringen den verdiska routinen. De båda sammansvärjningschefernas partier äro visserligen icke till omfånget särdeles betydande, men derföre ingalunda hvarken oväsentliga eller otacksamma. Egendomligheten i deras ofta förekommande sång ernisono är af sörunderlig verkan, såsom exempelvis genast sintroduktionskören, hvilken likasom äfven den pompösa hyllningskören i andra akstens final är hållen i något slags solkton. Af körerna må äfven omnämnas slutkören, som, churu kort, gör ett djupt intryck. I Amelias svåra parti med dess skiftande stämningar har det härvarande operasällskapets ny-engagerade dramatiska sångerska, fröken Elisa Domasi, gjort sin deut inför vår publik. I besittning af en stimma, som icke saknar vare sig volym eller välljud, och med ett om konstnär iga intentioner vittnande föredrag, har röken D. här åstadkommit ett gynnsamt intryck. Detta skulle utan tvifvel hafva plifvit fallet i ännu högre grad, så vida hos fröken D. icke förefunnes en viss beniigenhet att detonera, och om hennes utförande at förekommande passager vore något jemnare och lättare. I de stora scenerna uti tredje akten var fröken D. öreträdesvis lyckad. — Herr Sabbatini tyckes med förkärlek egna sig åt återgifvandet af Riccardos parti. Att hr S. här utvecklar både elegans och passion erkännes villigt, men otvifvelaktigt skulle någon liten, efter innehållet i texten afpassad, nyansering af tonstyrkan om icke illförsäkra hr S. slera applåder, — ty dylika trofcer eröfras nog säkrast genom röstforcering och stora gester — så dock göra dessa bifallsyttrin mera völförtjenta. I detta afseende borde hr S. taga hr Guadagnini till förebild. I Renatos parti, lika litet som eljest, låter denne förträfflige sångare icke at begäret efter en applåd förleda sig att fela mot uttryckets sanning, och det sätt, hvarpå han för vinnandet af detta ändamål använder de medel, som konsten i vexlande tonstyrka, klangg och accentuering ställa till sångarens gande, är högeligen berömvärdt. — en Holmbergs uppträdande såsom Ulrica kunde icke blifva annat än effektfullt i hvad beträffar det vokala, enär i nämnda parti en så präktig stämma som ken H:s har ett tacksamt tillfälle att göra sig gällande. I dramatiskt hänseende deremot torde partiet mindre öfverensstämma med fröken H:s skaplynne, tillfölje hvaraf också det mystiska och inspirerade i besvärjelsescenen till någon del gick förloradt. — Fru Marinoni har i utförandet af Oscars parti skördat en verklig triumf, och detta med rätta, enär den naturliga glädtighet och den ungdomliga sorglöshet, som tillhöra den unge pagen, med det mest intagande behag återgåfvos af fru M., hvilken jemväl utförde sitt sångparti med all erforderlig elegans och bravour. — De båda sammansvurne ha i hir Garcia och Castelli haft ett par förträffliga representanter, hvilka, såvidt deras resp. partier medgifva, väsentligen bidragit till det helas framgång. Vid första representationen var orkestern förstärkt med Mindre Teaterns kapell, hvarjemte hr Rohdes balettkår då äfven medverkade, och i går hade man nöjet för första gången höra harpa i vår opera-orkester. För denna här ovanliga njutning stannar man i tacksam förbindelse hos vår mångsidiga domkyrko-organist, fröken Elfrida Andree. Un ballo in maschera har här gjort hvad man kallar stormande lycka. Talrika applåder, framropningar och blomsterkastning (denna sistnämnda egnad fru Marinoni) hafva vittnat om publikens förtjusning, och båda de gifna representationerna ha haft att uppvisa i det närmaste fulla hus. — Operan gifves i morgon för tredje gången. Sm, — — — — —4d0t 2 — BR — — — Stockholm.