ord. Det smärtade henne att man behandlade den arme skälmen med en sådan ringaktning, och pojken såg verkligen så präktig ut, att jag sjelf hade min fröjd af honom. Barn hade ej blifvit oss beskärda, och således gladde det oss mycket att betrakta detta som vårt. Om vi redan den första dagen hade haft tillfälle att finna ett godt och lämpligt hem för vår skyddsing, så hvem vet hvad som hade skett, nen sedan nu en vecka förflutit hade min hustru fästat sig vid gossen, — äfven jag tyckte om honom, — och sålunda erfordrades det blott att min hustru uttalade den önskan att vi skulle behålla vår skyddsing hos oss. Gossen blef således vår, och för alla verldens skatter skulle vi ej hafva lemnat honom efter oss. Endast en omständizhet beredde mig bekymmer, men dessa besegrades äfven. Det handlade nemligen om huru och i hvad egenskap den lille fremlingen bäst skulle kunna införas i sitt nya hem. Familjekonsiderationer föranledde oss att noga öfverväga denna sak. Om vi berättade sanningen, så hade man utan tvifvel misstänkt att vi höllo honom som värt eget barn för att sedermera kanske smärtsamt låta honom erfara sanningen. Vi beslöto således att utgifva honom såsom son till aflidna anförvandter. För att göra denna uppgift sannolikare, kallade vi honom Hainfeld. MHvarifrån namnet Fortis härstammar skall jag förklara för dig, då vi komma att tala om det gamla breffragmentet. (Forts.)