Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1869, sida 2

— ————— 1 oflra de så dagar, som återstå mig, ifall jag kunde få dem ogjorda. Vid de sista, häftigt uttalade orden, hvilka hkt en djup klagoton funno ett eko i Fortis bröst, återtog majoren sin promenad: men likasom hade han plötsligt: erinrat sig en vigtig omständighet, gick han bort till sitt väggskåp och öppnade det hastigt. Sedan han sökt en stund i den mellersta lådan, framträdde han till Fortis med ett öppet bref. — Till hvem är denna skrifvelse adresserad? frågade han och räckte Fortis. skrifvelsen. — Till Fortis, läste den unge mannem högt. — Godt, min vän, du ser deraf att jag har tänkt på allt; i händelse af min död, hade jag sörjt för att du ej skulle erhålla le omnämnda upplysningarne af någon innan än af mig. Brefvet är visserligen innu icke slutadt, — jag litade på min soda helsa, — men hvåd, som står deri, ir askattadt och nedskrifret med lugn fverläggning. Med dessa ord lade han det uppvikta prefvet framför Fortis, medan han behöll kuvertet med det gamla breffragmentet i randen. — Läs det, fortfor han, — men läs det ned lugn; — jag har uttryckt mig klaare i brefvet, än jag nu skulle kunna söra mundtligen. Du skall derigenom få, tt begrepp om de afsigter jag hyste röande din framtid. När du äv färdig, så äg mig till, så att jag mundtligen kan neddela dig återstoden af din historia. (Forts.) .