Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1869, sida 2

— Hvem är jag och hvarifrån härstammar jag? började Fortis med synbar ansträngning. — Min käre gosse, det är lätt frågadt, men svårt att besvara. — — i — Jag är således ingen Hainfeld? afbröt Fortis majoren, och hans själsspänning hotade att beröfva honom fattningen. Majoren, som så länge hade gått fram och tillbaka, stannade nu vid soffan, — Framförallt iogen omanlig svaghet, förmanade han högtidligt, — upp med hufvudet, så att man bibehåller förmågan att döma klart. Tyvärr har du erfarit af personer, som minst voro berättigade till dylika meddelanden, att du blott så till vida är en Hainfeld, som jag sjelf gaf dig detta namn. Detta är en olycka endast derför, att sättet för detta meddelande utöfyar ett atgörande inflytande på ditt nuvaran på de beslut och följaktligon äfven din framtid. Hemligheten af ditt uppträdande inom min familj skulle och borde ej undanhållas dig, men du skulle först vid lämplig tid och på ett skoningsfullt, kärleksrikt sätt upplysas om din härkomst; på ett sätt, som skulle hafva berättigat dig att utan skygghet och samvetsförehråelser sortlefva i dina gamla förhållanden ända till din död, De, som tilläto sig det oberättigade ingreppet i dina ooh mina angelägenheter och derigenom sårade mig i mitt innersta, må derför ansvara inför Gud, Jag sjelf kan inte framdraga dem till att bestraffas derför, heh, — nej, jag kan det ej, — ty jag bar ännu mera att tänka på, — måste till och med hölja mildhetens och försoningens mantel öfver bandlingar, för hvilka jag gerna ville upp-!