Högländaren.) Roman at Balduin Röllhausen. (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) FöRSTA DELEN. — Hitintills har ännu ingen kunnat förebrå mig, att jag någonsin talat med fremmande personer om mina familjeangelägenheter, började han och reste sig dervid stoltare i sadeln, — men då jag nu väljer just mina familjeangelägenheter eller snarare tilldragelser, som stå i nära beröring med dem, till samtalsämne med er, så må ni anse det som ett bevis på mitt synnerliga förtroende, heh! Redan länge har jag anat, och omständigheterna ha bevisat det, min käre Herzbusch, att de obehagliga uppträden vi nyss bevittnat ej voro er oväntade, heh! Ni är en skicklig jägare och bar uppspårat mycket, som skulle hafva undgått ett mindre öfvadt öga. Men nu är herr Deus er vän, och derför vill jag veta om han, i samma grad som ni, är förtrogen med de tilldragelser, som på sednare tid egt rum i och omkring Hainfeld. — Inte helt och hållet i samma grad, herr major, men då han stundom understödt mig i mina bemödanden till den unge herrns bästa, och han således visste hvarom det handlade, så har det gått med honom som med mig, jag menar, att han denna morgon erhöll vid stenkorset en Se H.-T. Ri:o 69.