ken frikännelse dock var så knapp, att två leda möter af rådhusrätten ansågo honom saker till brot et och ville döma honom till urbota straff. (Från Hudiksvall.) Oroligheterna i staden. Från Hudiksvall skrifves: Onsdagen den 17 dennes börjades vid extra ådhusrätt ransakningen rörande de oroligheter och våldsamheter, som föröfvades härstädes på aftonen len 4 dennes. Första rättegångsdagen upptogs uteslutande af målsegarnes hörande och voro de till ett antal af närmare 60 inkallade, hvarförutom några upplysningar af större betydenhet ej afgåfvos. Efter hvad stadsfiskalen Röhman sade sig fått reda på, var upproret ej tillfälligt, utan hade under ett par månader varit påtänkt; den sagda dasen var på förband bestämd och åtta-ringningen i rådhustornet den öfverenskomna signalen. Vid ransakningen framställdes begäran att bagaren Almsren, häktad såsom den der aflossat det Dalin dölande skottet, hvarigenom, enligt allas åsigt, ett slut gjordes på våldsverkarnes vilda framfart, måtte, not borgen om så fordrades, ställas på fri fot. Detta bestreds af åklagaren, som yrkade att A. måtte i häkte qvarbållas till dess åklagaren mot A. framställt sina ansvarspåståenden, som skulle ske i Fredags, hvilket ock resolverades af rätten. En mängd oroande rykten om både mundtligen och skriftligen fällda hotelser, mot såväl enskilda personer, som hela samhället, hafva under förra veckan spridt sig, det ena mer orimligt än det andra; verkligheten af åtskilliga hotelser kan ock ej förnekas. Ä (Från Skara.) 13-åringen, som från läderhändlaren Pettersson stulit penningar m. m., dömdes i Måndags att för sima tjufverier erhålla en risbastu. Exekutionen örrättades i Tisdags i rådhusets förstuga af pojkens fader. — Pojken vidblef till sista stund sitt nekande angående vetskap om de genom inbrott stulna kalfskinnen, och lika ihärdigt förnekade han att ha haft medbjelpare, hvilket emellertid är ganska troligt att han haft, fastän inga bevis härför kunnat förebringas.