Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1869, sida 2

enade Sig med törsta kammaren, så va lutgången gifven. Jag tror mig förut hafva berättat hur hrr elektorer rangerade den saken, i de de tillförbundo sig på förhand att antag en majoritetslista. Och vid denna listas uppgörande syne blott ett enda motiv hafva varit rådand nemligen att belöna troheten i partiet tjenst. De som här företrädesvis skull belönas voro hrr Indebetou, Svanberg oc Jöns Rundbäck. Huruvida de voro d dugligaste och lämpligaste för de platse på hvarom fråga var, eller om de ätnjöto de ?lanseende och förtroende, som här måst anses nödiga, dessa omständigheter behöfd man nu alls icke taga i betraktande. Me det var icke nog med att få hr Indebeto in i riksgäldskontoret, han borde der blifv lånedeputerad, och så måste de båda förr lånedeputerade, hrr Warburg och Bergei undanskjutas, och för vinnande af detta än damål behöfde man framför allt, hvad h Warburg angick, anlita förtalet. Så insi nuerades från hrr Indebetous och Svan bergs sida, att de såsom statsrevisore hade i riksgäldskontorets protokoller erfa rit sådana omständigheter, som förhindrad dem att tillstyrka hr Warburgs återväl jande till riksgäldsfullmäktig. Hvad der med menades supplerades genom enskild: hviskningar, der det talades om dusöre: på ett å tvåtusen pund sterling från de hus i England, som uppgjorde det sist: svenska statslänet, och deri man spåra inflytelsen från en herre, en viss general. konsul med många ordnar, som denn: gång icke lyckades få fram sina lånean bud. Ni känner utgången af valet, som ut gjorde en seger för intrigen och förtalet ehuru lottningen omintetgjorde dess fulla framgång. Men hvad Ni ej känner, är att händelsen, som betraktas såsom en skandal, framkallat stor ovilja. Så har det lock blifvit upplyst, att när hrr kapten Nordenfelt, R. v. Kriemer, Indebetou och Svanberg, såsom statsrevisorer, genomgingo riksgäldstullmäktiges protokoller rörande den engelska läncaffären, så var det deras J )emensamma tanke, att den lyckliga utgånIgen af detta lån berott i väsendig mån pa hr Warburgs nit och skicklighet, ehuru han för affärens afslutande icke hade mera delaktighet än hvar och en af de 7 fullI mäktige i öfrigt. Men han bade försett de engelska kapitalisterna med rikliga uppgifter rörande Sverges materiella resurser, Im. m. och hans ord var inför dem en borgen för uppgifternas sanningsenlighet. Så lyckades man med detta lån höja vår kredit. Vi hafva inkommit på den engelska marknaden och kunna der en annan gång finna ett lån, varande alltså icke bundna uteslutande vid den tyska marknaden. Lnerilkoren hafva i öfrigt flera förmåner, genom obligationernas inköp, i st. för utlottning, m. m., hvilket motväger det pris af 6 Z ränta, som vi anse högt, men hvilket, med hänsyn till konjunkturen då länet afslutades, kan anses ganska fördelaktigt. Såsom sagdt är, allt detta hade hrr rej visorer, vid protokollernas granskning, erfarit och erkänt, men detta var innan hrr Indebetou och Svanberg sjelfve framträdt såsom aspiranter till fullmäktigskapet i riksgäldskontoret. Efter det dessa tankar vunnit insteg hos de båda herrarne — hr Svanbergs ärelystnad sträcker sig dock ännu icke längre än till att blifva suppleant — hafva protokollerna lärt dem något annat. De oformligheter, som sedermera skedde vid sjelfva valet, då än den ordinarie ledamoten röstade och än hans suppleant, visade att man kände sig här icke ega någon instans öfver sig. Men det fanns dock en instans, och den heter: allmänna opinionen, hvilken ej lärer underlåta att ytterligare brännmärka slika bragder. Hr Indebetou fick emellertid sin trohets belöning uti att blifva vald till fullmäktig, men lånedeputerad blir han visserligen icke, då dessa befattningar tillsättas af fullmäktige sjelfve. Det berättas att hr I. blifvit ganska snäft emottagen af fullmäktiges ordförande, grefve Henning Hamilton, och det är tydligt, att hans ställning bland kollegerns icke blir afundsvärd. Vore mannen sensibel, gjorde han klokast i att afsäga sig uppdraget; men det aktar han sig nog för. Äfven hr Svanberg fick sin trohets belöning i att blifva suppleant, men det är fara värdt att han på affären satt en annan belöning på spel, nemligen riksdagsmannaskapet, då det ej är att förmoda det Stockholms valmän skola återvälja hr Svanberg efter ett slikt beteende. Deremot var det synd om hr Jöns Rundbäck. Allt hvad I han arbetat i partiets tjenst, för att blifva bankoombud vid Göteborgs lånekontor, har ; varit förspilld möda. Lotten var honom f oblid, och så måste detta lånekontor sakna nans insigter och redbarhet. Det är kanske ej heller alldeles omöjligt, det icke hr Rundbäcks valmän på Hisingen komma att söka en annan representant i hans ställe ill nästa riksdag, ty de hederlige danneännen der lära möjligen ej sätta stort värde på talanger af den beskaffenhet, som ugör hr Rundbäcks styrka. Det behöfs utet förtal att visa hvari dessa talanger estä. Emellertid har landtmannapartiet genomA lenna bragd blottat en karakter, som helt fl isst kommer att bringa partiet i annan , tällning än förut till mer än en redbar epresentant. Andra kammaren lärer nemgen icke vilja på längden utsätta sig för en harm och förbittring, som måste upptå i landet, om man får se sin folkvalda örsamling börja utdela statens förtrondeuppdrag säsom belöningar åt trogna artimän, utan afseende å duglighet och sigter. Ilaller sig nemligen representaonen icke ren ifrån ett sådant gunstlingsystem; hvilken moralisk kraft har den il då att bekämpa sådana missbruk på adra håll? Det är landtmannapartiet, som ots alla varningar och protester, inträdt å denna slippriga bana, och då det dered komprometterat icke blott sig sjelft, an hela andra kammaren, lärer det blifva igeläget att söka förebygga slikt ofog tiil AL 1 annan riksdag. na Åtminstone har en allvarlig väckelse derll blifvit gifven. Riksdagen har nu tagit sig påskferier.