Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 mars 1869, sida 2

om mig, att jag ej hållit mitt hufvud upprätt dervid. Herzbusch hade emellertid tagit sin bössa och räckte Fortis tömmarne. De båda fruntimren stego upp i vagnen, men innan hästarne sattes i rörelse, varseblefvo de att Cornelia fattades, och med oro frågade de efter henne Då hon, oaktadt flera tillrop, ej visade sig, och äfven magisterns samt Herzbuschs undersökning i närheten var fruktlös, lugnade man sig med den tanken att hon, efter att hafva ansett sig löst sin uppgift, begifvit sig på återvägen till Hainfeld, och mekaniskt styrde Fortis, på majorens förnyade tillsägelse, vagnen ditåt. — Låt oss långsamt följa efter dem, sade majoren till Herzbusch och magistern, sedan vagnen hade försvunnit för deras blickar. — Jag skall laga så att ni kunna hålla jemna steg med min häst; man talar i allmänhet friare medan man går, än då man står midt emot hvarann. Skogvaktaren och skolmästaren begåfvo sig på hvar sin sida om hästen, och sedan de under tystnad hade tillryggalagt en kort sträcka, tog majoren till ordet. (Forts.)