Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 mars 1869, sida 2

ankomst knappt hade vågat vexla några korta anmärkningar. — Sköna historier, heh, sade han, och ur hans ansigte framlyste ett omisskänneligt, godhetssullt deltagande oaktadt hans förfärliga sinnesrörelse, — det hade varit klokare om ni hade talat öppet med mig, i stället för att konspirera bakom min rygg, heh. Jag hade på kortare vig ordnat hela saken. Ja, broms, och äfven du, prestros, litet mera förtroende hade jag väntat af er. Om Hainfeld vill jag inte tala, ty en ung man kan råka i ett lige, som han måste hemlighålla, om han ej vill anses som pultron. De båda flickorna, rörda af majorens mildhet, ville urskulda sig och giva förklaringar, men han afbröt dem. — Marsch till vagnen, barn, och hem med er, utbrast han med tvungen glädtighet. — Du, Hainfeld, kan intaga Herzbuschs plats och köra för flickorna; men kasta dem inte i ett dike, heh. — Hainfeld? frågade Fortis, hvars själ ännu hopplöst våndades under intrycket af det förfärliga slaget. — Heh, min vän, jag skulle tro att du är tillräckligt gammal för att begripa hvad jag menar, brummade majoren, — jag upprepar, du kör först hem flickorna, och om du sedan vill tala med mig, så vet du hvar jag finns, heh. Jag väntar dig således, min vän, och häng ej hufvudet för ting, som måste vara fullkomligt obekanta för dig. Tag exempel af mig gamle man. Också jag har mitt kors att bära, och jag står just nu i begrepp att bita i ett ganska surt äpple, — vid dessa ord visade han förstulet på Herzbusch och Deus. — Likväl skall ingen kunna sög