Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 mars 1869, sida 2

härda natur. — finner jag mig försatt i nödvändigbet att hos Kopungens Bes:hde, som är poliskammarens öfvermyndighet, för laga rättelse anmäla och öfverklaga den mot mig vidtagna behandling, hvilken jag ej kan beteckna annat än som en vå särd, och får jag på samma gång, då jag vet med mig att jag fullgjort allt hvad lag stadgar såsom vilkor för min rörelses utöfning, anropa Kongs Bef:de om skydd, så att jag fritt och ostördt kan få försörja mig och fullgöra mina medborgerliga pligter. Rådhusrätten. Lindhultska målen. Vid rädhusrättens första afdelning förevar i förrgår ånyo det af firman Ad. Meyer Co. mot grosshandlaren John Hegardt äckta mål. Sedan ett förut i målet hördt vittne beriktigat sin i protokollet intagna vittnesberättelse, inlemnade hr Hegardt ett slutyttrande i rättegången af följande lydelse: I anledning af hvad hr Meyer i sitt den 25 sistl. Jan. afgisna slutpåstående yrkat får jag vördsamt anföra följande. Oaktadt hr konsuln Rob. Lindhult den 26 Maj 1566 utträdt ur firman Robert Lindhult Co., hvarom anmälan i vederbörlig ordning skett; oaktadt vid sammanträde med min firmas borgenärer, — icke efter min konkurs, såsom hr Meyer uppgifvit, utan före densamma, — elter den 3 sistl. Juni, dervid hr Meyar utsetts att leda förhandlingarne, konsuln Lindhult förklarat, att han icke vore delegare i firman; och oaktadt såväl uti den emellan hr Meyer och konsuln Lindhult här vid rådhusrätten nu anhängiga rättegång, som vid det tilltälle, då, i sammanhang med öfverskulten A. Almens stämning å mig och min firma med yrkande om vårt sorsättande i konkurs, enahanda påstående gjordes mot konsuln Lindhult, såsom delegare i firman, konsuln Lindhult bestridt att han hade del i frman, på grund hvaraf äfven sistberörde påstående mot honom ogillats, fortsätter hr Meyer att tillvita mig att halva bedrägligen sörsarit. då jag i min sirmas stat underläåtit uppgifva konsuln Lindbvt såsom delegare, samt vill finna i osvanberörde mitt förfarande den plan ingå att för tta konsuln Lindhult i den ställning, att han kunde trotsa sina borgenärer och gäcka deras försök att erhålla betalning ur hans tillgångar m. m. Härvid far jag påpeka den omständighet, att Lindhult erkänt alla de skulder, för hvilka han häftar till min firma; och att Lindhult, på grund af samma skulder, numera blifvit försatt i konkurs, deri sysslomännen i min firmas konkurs väl icke underlåta att bevaka min massas rätt. Såsom jag förut nämnt, har jag, uti en till min boförteckning togad skrift, omförmält den af konsuln Lindhult och mig hos Kongelfs rådhusrätt rda anmälan, och vidare har jag ej kunnat uti ifrågavarande afseende tillgöra, då jag både saknat laglig grund att uppgifva konsuln Lindhult såsom delegare och icke varit i tillfälle att, mot hans bestridande derutinnan, ådagalägga bolagsskap med honom; i fölid hvaraf och då jag i anmärkta hänseendet ej ian anses hafva i ringaste mån oriktigt förfarit samt hr Meyers förutsättning om min, på uppgifna förmenta brottsligheten, grundade afsigt således visat sig vara alldeles orimlig, jag yrkar, att något annat afseende ej fästes å hr Meyers berörda anklagelse, än att hen för densamma, jemte de falska beskyllningar för försnillning och tillgrepp, han, uppenbarligen af argt uppsåt, emot mig gjort och hvartill han sökt att mig binda, måtte ådömas laga ansvar. Beträffande anklagelsen mot mig att hafva tillåtit konsuln Lindhult, såsom delegare i firman, att derur uttaga penningar, får jag, under åberopande af hvad jag jemväl derom förut anfört, yttra följande. Hvad herr Meyer yttrar om att firman Corin, Lindhult Co varit ,,bankrutterad och att denna firmas och dess innehafvare konsuln Lindhults insolvens varit ,genom konkurs lagligen styrkt. är i likhet med mycket annat, som herr Meyer under denna rättegång behagat yttra, för att chicanera, sanningslösa och förvillande uppgifter, ty hvarken nämnde firma eller dess innehafvare hafva någonsin förr än den 4 dennes varit i konkurstillstånd försatt. Den jemförelse herr Meyer behagat göra emellan mitt handlingssätt och en persons, som ,,undandrager sina borgenärer stora summor genom att vidtala någon känd trashank att få debitera dem på hans konto-, är af så i ögonen fallande skef och oriktig beskaffenhet, att något närmare genmäle derå ej erfordras; ty jag har icke debiterat någon utan att först lemna full valuta för hvad som debiterats; och har herr Meyer dessutom, på sätt förut med hans egna till rätten inlemnade yttrande visats, förklarat, att han hyst aftärsförtroende till och på grund deraf lemnat betydliga försträckningar åt den person, som af mig för erhållne medel debiterats: och kunde jag lika litet, som herr Meyer, då hafva någon säker kännedom om konsuln Lindhults tillgångar och resurser eller anledning att antaga, det herr C. F. O. Lindhult, hvars borgen genom konsuln Lindhults förmedling anskaffades, icke egde den förmögenhet han i allmänhet ansågs besitta. För öfrigt får jag angående berörda försträckningar anföra. Då det visade sig af firman Corin, Lindhult C:nis konto i min firmas böcker, att min firma verkställt för firman Corin, Lindhult Co utbetalningar, deri inginge öfvertagande af några denna firmas skulder till utländska handelshus, utöfver de tillgångar i reverser och lösegendom, som firman Corin, Lindhult Co å min firma öfverlätit, och jag härpå fästade min bolagsmans konsuln Lindhults uppmärksamhet, förklarade Lindhult, att han af herr kaptenen och riddaren J. T. Berg på Näs med flere säkert påräknade bjelp för uppgörelse af hans äldre firmas skulder, så att ifrågavarande transaktioner icke skulle i någon mån menligt inflyta på firman Robert Lindhult Co:s affärsverksamhet, hvilken lika obehindradt kunde fortgå. Hvad serskildt kapten Berg beträffar fann jag denna Lindhults utsago vid flera tillfällen gå i uppfyllelse, och har kapten Berg, jemväl efter min firmas konkurs, erbjudit sin hjelp, på sätt här nedan närmare omförmäles. Ehuru nemligen kaptenen Bergs oprioriterade fordran hos min flrma uppgick vid konkursens början till 204,217 rdr, grundande sig på lån och för firman infriade borgensförbindelser, åtog sig bemälte hr kapten borgen för det under administrationen erbjudna ackord af 30 4 till oprioriterade borgenärer, hvilkas fordringar sammanlagdt uppgingo till omkring 590,000 rdr; i följd hvaraf, utom åsidosättande af den utdelning, som. enligt administratorernes berättelse kunde ske med omkring 161 procent, kapte den Berg gjorde en ytterligare uppoffring af omkring 20,000 rdr. Detta förslag till ackord antogs af mina fordringsegare; och yttrade sig särskildt hr Meyer, då ackordet ifrågakom, att han ,,med godt samvete och på det enträgnaste tillrådde börgenärerne att antaga detsamma, hvilket tillstyrkande han äfven fortsatte vid sammanträdet den 14 sistlidne Juli, då han förklarade, att hvarken från hans eller hans hus i Paris ,,H. Lefevres sida hinder mötte för detsammas antagende; men det oaktadt har hr Meyer tillskyndat mina borgenärer, hr kaptenen Berg vberäknad, en förlust af omkring 52,000 rdr eller skillnaden emellan erbjudna 30 precent och de 161 procent, Meyer sjelf beräknat massan kunna gifva, då han, förmodligen at begär att, utan afseende på sina medfordringsegares fördel, förskaffa sig vinst, den 22 i sistnämnde månad enskildt framställde, såsom vilkor för ackordets antagande, anspråk på full betalning, enligt hvad bilagan Litt. B. utvisar. Hr kaptenen Berg har vidare gifvit prof på beTX roadviMjööoht då han Annat 17 O 7