Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 mars 1869, sida 2

rtillerist, Dahlström, har befunnits saker I att ha förfördelat en mälsegare medelst kuffningar, men åter ej kunnat mot sitt irnekande fullt ötverbevisas om att ha lidelat en annan person några slag, hvarf blodvite följt, och derför blifvit ålagd tt med ed värja sig. Dylik edgång har fven blifvit ålagd 4 andra bland de tillalade, som deltagit i välden och mot hvila half bevisning förekommit. Mot 14 ar ingen sådan bevisning förekommit, att e kunnat fällas, utan har krigsrätten förenskull frikänt dem från allt ansvar. Slutgen yttrar sig krigsrätten öfver åklagaens yrkande, att de tilltalade skulle fälas för det de ej åtlydt polisens tillsägeler å heden att skiugras, och för hemfridsrottet i Albostaden, på följande sätt: Krigsrätten finner någon sådan uppmaing som i 10 kap. 13 S Strafflagen afses, evisligen icke hafva före åtalade våldsamteternas utöfsande blifvit framstäld, hvarör ansvar enligt samma lagrum ej kan ega um; likasom och då, om äfven, hvad icke troligt är, några at de tilltalade med våld eredt sig inträde i ofvanomförmälde hus Albostaden och der föröfvat misshandel, evisning derom, eller att hemfriden anworledes blifvit bruten, dock icke förekomnit, krigsrätten måste lemna aktors yrande äfven i denna del och, till följd leraf, jemväl påståendet enligt 3 kap. 5 5 strafflagen, utan afseende. — Lufstsenomen. I, Bohusläns Tidn. ör sistlidne gårdag läses: Då solen i går iston i rosenröd bädd sänkte sig bakom vergen i vester, visade sig ett högst ovanigt fenomen, i det från den plats, der solen försvann, uppsteg en hög eldpelare, som med norrskenslikt flammande än höjle, än sänkte sig, uppstigande emellanåt ill 13 mot zenith. Det praktfulla skådespelet försvann så småningom, i det slammorna öfver horisonten blefvo allt lägre och lägre. — IIästslagt. 1. Marstrands-Posten äses följande, som blifvit samma tidning meddeladt: Såsom hvar man har sig bekant. har rådt och råder ännu, mestadels på landsbygden, en gammal inrotad fördom mot förtärandet af hästkött, och detta icke minst på Oroust, hvarest, såsom man torde erinra sig, en bonde sistl. höst uppsade en torpare till afflyttning för det denne slagtat en häst och användt köttet till föda, såsom tidningarne berättat. I en annan trakt af ön, Morlanda socken, har under innevarande vinter, på ett både praktiskt och menniskoälskande sätt, garfverisabrikören Olsson på Lugneborg gjort mycket för att häfva denna fördom, ja t. o. m. gifva den nådestöten. Han inköpte neml. sistl. höst 13 st. hästkreatur, hvilka då, i anseende till foderbristen, såldes för billigt pris. Dessa nedslagtades och br 0. lät kungöra, att han försälde hästkött till det billiga priset at 75 öre pr lispund. Men icke nog härmed: hr O. kungjorde äfven, att fattige inom Morlanda socken af honom erhölle hästkött till skänks, om de ville afhemta det hos honom. Fördomen, som ännu i höstas var så stark, att t. ex. en bonde, som till hr O. försålt ett hästkreatur, absolut förbjöd att detsamma nedslagtades på bans egor, af fruktan för grannarnes spe och hån, har nu så gifvit med sig, att hr O. försålt omkring 25 lispund hästkött. Men dessutom har hr O. till fattige inom socknen bortgitvit något öfver 60 lispund, och hafva flere af dessa upprepade gånger begärt och erhållit kött. Många eller rättare sagdt alla de fattige, som blifvit delaktige af denna välgerning, nedkalla nu varma välsignelser öfver hr 0. som sålunda mången gång afvändt hungern från deras hyddor och skänkt dem en kraftig och helsosam föda. Ära åt den som ej skyr en uppoffring för att på en gång göra godt och utrota en gammal fördom. — Befarad olyckshändelse. I , Marstrands-Posten för sistl. gårdag läses: Sjökapten Kristian Knutsson, förande galeasen Axel Edvard, från Djupviken på Tjörn, begaf sig härifrån staden Måndagen d. 15 d:s, på e. m., i en mindre båt till Klädesholmen, hvarifrån han på qvällen skulle ensam afsegla i en mindre skeppsslup till Kyrkesund, der hans fartyg var liggande under lastning. Kapten Knutsson har emellertid icke sedan dess afhörts, hvadan det torde vara att förmoda, det han kullseglat under vägen mellan Klädesholmen och Kyrkesund och sålunda omkommit. Icke ens båten har man hört någon spaning om, mer torde denna under den ostliga vind, som rådde nästan under hela förflutna veckan drifvit till sjös. Kapten Knutsson lärer af Olof Berntsson på Klädesholmen, före afseglingen derifrån fått låna icke allenast båten han afseglade med, utan derjemte kontant 250 rdr rmt hvadan Olof Berntsson härigenom drabbas af en kännbar förlust. — En svensk sångerska, Alma Dahl löf, har, efter några månaders lektionei för den verldsberömde sångläraren, professor Wartel i Paris, af honom erhållit det vackraste vitsord. Uti ett bref yttra hr Wartel, att han anser det omöjligt fö: fröken Dahllöf att alltför snart afbryte undervisningen hos honom, helst hon håller på att göra omätliga framsteg och lofvar att bli en stor artist. Man böl således, tillägger hr W., dröja innan mar tager ett beslut, som kunde vara olycks bringande för den unga flickans framtid Det är friherrinnan Leuhusen som gif vit äfven denna unga flicka hennes förste musikaliska bildning och genom sina rela tioner beredt henne tillfälle att fortsätt studierna i Paris. — Meteorologiska observationer gjorda under Mars månad: 1 2